LogLady

Satt  och funderade på varför spöken bara ger sig tillkänna på kvälls/nattetid. Mitt spöke i allafall. Då förklarade en gammal bekant att det är för att på dagtid så beskyddar hon oss alla, det är på natten som hon har sin lediga tid.
Kan nog stämma. Natten mot min födelsedag hade hon tagit för sig av nyponsoppan i kylskåpet i allafall. Lite läskigt var det ju när man vaknade där på morgonen och det står ett halvdrucket glas med nyponsoppa på diskbänken. Självklart så blånekade alla familjemedlemmar, de hade inte varit uppe på natten och druckit nyponsoppa. Nej, det finns nog bara en förklaring- Mamma. Jag och mina bekanta har pratat om det här och kommit fram till att det nog var hennes sätt att berätta att hon inte glömt min födelsedag. Känns kusligt, men samtidigt lite tryggt, att hon är hos oss. Hon kanske tittar till barnbarnen...hoppas att hon fått träffa bebis bara. Hon somnade in för tidigt för att få se henne:(

Jag VISSTE att rubriken skulle bli bra efter dagens utflykt! Jag har för andra gången varit på babycafé. Jag vet inte om det egentligen är nåt för mig, men mot mina principer tänker jag fortsätta härda ut. Min bebis ÄLSKAR det, hon är väldigt fascinerad över att det finns andra små filurer som är precis som henne...ja fast ändå inte såklart:) Behöver jag säga mer? Ni som sett henne vet vad jag menar.
Jag är inte en social människa. Jag vill helst välja mitt sällskap själv, inte bli nersatt i nån fånig grupp med folk som jag inte har ett skit gemensamt med, förutom att vi är mammor. Man behöver inte ha nåt att prata om för det kan jag lova.
Men jag går alltså till caféet varje måndag. Nu har jag fått sällskap av en tjej som gått där långt innan jag började, så det känns i allafall kul.
Mammorna på detta ställe verkar ha en inofficiell tävling om vem som har de trendigaste kläderna på ungarna, de nyaste accesoarerna mm. Jag kan bara dra på smilbanden och konstatera att de fortfarande är barn själva. Deras mammaroller handlar om nåt helt annat än min. Och sen så sitter de där och låtsas tycka om varandras barn, när de i själva verket bara vill framhäva sina egna och prata om dem. Och jag förstår.
Jag förstår, för jag är fan likadan själv.
Jag skiter väl fullständigt i deras ungar! Min bebis är den vackraste bebisen på stället, vart vi än befinner oss. Tänker inte sitta och låtsas att jag tycker om deras ungar (undantag finns, de ungar jag känner bryr jag mig om). Nu låter jag kanske som världens kallaste människa, men detta är sanningen.
Sen har vi gruppen med ammande mammor( ja, dit hör ju även jag då), de som flashar tuttarna i tid och otid. Jag gör dock INTE det, diskretion kallas det.  Detta är ju såklart normalt, men jag förstår inte att en hel timme kan gå åt till amningsprat.
Men jag ska kämpa på.
Inte heller har jag nåt behov av att sitta och jämföra graviditeter, förlossningar och framsteg med andra. Jag  antar att jag haft den jobbigaste graviditeten och förmodligen också förlossningen. Jag vet också att jag har den bästa och snyggaste och duktigaste bebisen!
Men jag ska som sagt kämpa på med dessa måndagsträffar...för Prinsessans skull.

Äntligen fredag! Betyder att det nalkas TVÅ sovmorgnar. Visst, jag sover för det mesta till 11 på morgonen (dagen?), men det behöver jag. Sover som en kratta på nätterna, men faktiskt är vissa nätter bättre än andra. I natt var då rakt ingen bra natt...sockerkakan (hon luktar sockerkaka om händerna)  var VÄLDIGT hungrig. Den andra filuren hade växtvärk!
Jag hade en tid hos kuatorn klockan 11, men nä! Inte när man känner sig som en zombie. Vet förresten inte om jag vill fortsätta gå till kuratorn...jag går ju dit för att få hjälp med sorgearbetet, men känner mig fan bara sorgsnare när jag varit där. Jag vet inte om det är så bra att rota runt i det som varit, känns som att jag bearbetat det på egen hand under alla dessa år. Och sorgen blir väl mindre med tiden antar jag. Jag vill vara glad när jag tänker på henne, inte sitta och tjuta hejdlöst! När man är hos kuratorn lovar man sig själv att inte gråta eller bryta ihop, men hon har på nåt sätt förmågan att få en att stortjuta inom 3 minuter. Inte för att det är nåt fel med det, men det känns lite obekvämt. När hon sen uppmärksammar gråtandet och sätter fokus på det så blir det ÄNNU mer obekvämt. "Nu ser jag att du är ledsen, vad är det som får dig att känna så?" Men kuratorer och terapeuter är bra, de får en att se saker på ett annorlunda sätt. Vet bara inte om det är nåt för mig, vänner ar nog den bästa medicinen:)

Ja fredag som sagt...hade man varit ung hade man kanske gått på krogen...men istället lär det väl bli Birsta. Inte illa det heller, man slipper toaköer, fulla karlar och framförallt baksmällan! Nejdå, jag håller inte på att uggla igen totalt, det ska absolut bli en krogsväng framöver våren/sommaren. (Löfte)

Nej nu får det vara bra ett tag, återkommer sen. Har för mig att det var nåt viktigt jag skulle berätta.

Ps. Jag behöver inte berätta vad jag drömde i natt va?

Over and out.

Det är livsfarligt att sova har jag upptäckt! Efter ändlösa nätter av ytlig sömn, har jag nu äntligen börjat komma till drömstadiet igen. Jag har på senaste tiden börjat drömma att invandrargäng torterar mig, förra veckan kastade de knivar i ryggen på mig och sprättade upp magen för att sedan känna på mina inälvor.
I natt var det inte lika farligt, men väldigt rädd var jag. Jag var på ett disco på en ungdomsgård (ja, det är sant!) när det här gänget börjar jaga mig för att sedan hålla fast mig och börja elda mig i nacken! Jag lyckades på nåt sätt ta mig lös, men de här tuffa killarna får ju naturligtvis tag på mig igen och börjar återigen eldandet. Jag försöker få en av killarna som jobbar på stället att hjälpa mig, men han tycker inte att det är så mycket att bry sig om. Han fortsätter bara sitta framför datorn och spela CS. Till slut gallskriker jag, världens yl. Då vaknar jag och ser mig förskräckt omkring ifall jag väckt resten av huset, det hade jag dock inte gjort.

Nu kan man ju undra varför jag befann mig just på en ungdomsgård. Jimmy kom naturligtvis på anledningen på en gång! Han anser att jag har ångest för att jag börjar närma mig 30. Hahaha, ja men vet aldrig. Sen hade jag haft en annan dröm efter den här drömmen, då var jag på nåt slags galleria och shoppade. Jimmy kan naturligtvis inte vara tyst när jag berättar om det..."skulle du handla skor tills du skulle på discot på ungdomsgården?"

Själv tror jag att allt hänger ihop på ett helt annat sätt...namnet LogLady är taget från tidernas bästa serie, som jag för övrigt plöjer just nu (igen), Twin Peaks. The Log Lady är en underlig karaktär som går och bär omkring på en stubbe som hon dessutom kommunicerar med. Härligt! Men i serien finns det också en kvinna som heter Nadine, hon är 35 år, men efter att ha legat i koma vaknar hon upp och tror att det är 20 år tidigare. Hon går alltså på High School och gör därmed allt som hör till. Som att vara cheerleeder. Kanske jag kommer vara det i natt??

Från det ena till det andra...var nyss ut till brevlådan (iklädd min knallgröna morgonrock och mina knallgula foppatofflor, får nån syn på mig kommer jag få heta "färgklicken")hur som helst så hittade jag där två deprimerande brev. Det första från CSN...det är tydligen dags att börja betala. Inte har jag råd med det heller! Det andra brevet var  min mammas kontrolluppgifter från Försäkringskassan. Så vi får väl se hur den här dagen utvecklar sig, ska ju till simhallen, lär väl drunkna eller nåt:/
Nej det är bara att försöka vara positiv även fast det ibland är tungt. jag jobbar stenhårt på att inte låta saker dra ner mig i deppträsket och låta min ilska gå ut över andra. Det finns alltid nån som har det värre.

Igår var jag på byns lokala pizzeria, där de för övrigt har restaurangservice med menyer och beställningupptagning vid borden. Det gillar vi. När jag nästan hade ätit klart kommer det in tre äldre herrar, ja 55-60 år. Gubbar skulle jag vilja benämna dem, för de betedde sig inte som herrar vill jag lova! Tur var väl att jag nästan var klar, annars skulle det inte blivit mycket ätit.
Alla tre beställde plankstek, om det nu har med saken att göra...sen sätter de igång med sitt samtal om Thailand och dess kvinnor. De sitter alltså helt öppet, utan minsta lilla skam i kroppen, och berättar om sina sexuella kontakter i Thailand. För kärlek är det iallafall inte.
Det värsta av allt är att dessa gubbar faktiskt inser att de blir lurade av dessa smarta "affärskvinnor". En av gubbarna berättar att han bränt 25 000 på väldigt kort tid, men han skulle ALDRIG skicka pengar eftersom dessa kvinnor bara ljuger om att deras mödrar behöver pengar till operation och liknande saker.
Jag som tycker att deras samtalsämne är opassande på en pizzeria där det sitter barnfamiljer och äter, håller nästan på att gå i taket. Blir tvungen att bita ihop rejält för att inte resa mig upp och läxa upp gubbarna, men jag är tyst enbart för att mitt sällskap inte ska behöva skämmas.

Jag säger inget om att de här äckelgubbarna åker till främmande exotiska länder och snuskar sig, men låt mig vara ovetande! Seriöst...hur normalt är det egentligen att en vacker, ung kvinna väljer att vara med en snuskig, ful gammal gubbe?? Det är människohandel på hög nivå.