LogLady

Jag satt i godan ro och läste en av mina favoritbloggar, så det slog mig- jag har ju en egen blogg också! Kanske dags att uppdatera om mitt otroligt innehållsrika jetset-liv. Jaaa, det ÄR innehållsrikt, men det innehållet är nåt jag definitivt inte kommer skriva om här.

Idag är det sista april, tyckte det nyss var det. Fast mycket har hänt det senaste året. Förra sista april hade vi en lite "grann-fest" hemma i radhuset. Det var första gången jag umgicks mannen som jag nu delar mitt liv med. Mannen som fick mig att lämna allt, både på gott och ont. Jag vill gärna tro att allt har en mening, och trots att många människor har blivit sårade längs vägen, så ångrar jag inte att jag släppte lös mina känslor för honom.

Idag ska vi ha grillpremiär hos en kär vän, barnen åker till sina pappor, så det kanske kanske slinker ner en cider eller så.

Puss i ljumsken så länge!!

...jag älskar er för att ni frågar efter lösenordet till den här halvdöda och bergochdalbane-liknande bloggen! Jag blir så glad att ni vill och orkar läsa om mitt halvtråkiga liv. Visst finns det ljusglimtar- barnen, men det är inte alltid jag skriver om dem :)

Hur som helst. Anledningen till lösenordet är att en viss person stör mig nåt så otroligt med otrevliga kommentarer och påhopp. De flesta vet ju vem den här lilla råttan är, och för er som inte vet- han är antagligen sur och bitter för att jag lämnade Jimmy. Och att han skriver otrevliga saker är riktigt skrattretande med tanke på att denna POJKE ( ja, trots sina 33 år)  är en av de mest patetiska människor jag känner.

Livet. Ja, det rullar på som vanligt. Det MÅSTE rulla på. Jag söker jobb som inte finns och pusslar ihop vardagen på bästa möjliga sätt med barn som ska fraktas hit och dit.

Behöver nog bygga ut badrumsskåpet snart också. Har en 2½-årig toka som tydligen fått dille på nagellack. Har ett helt gäng i skåpet nu, och jag befarar att det kommer sluta i att skåpet släpper från väggen av all tyngd om det ska fortsätta i den här takten. Idag skulle det köpas ett grönt nagellack.

...är ungefär vad som blev kvar av min högerarm efter att ha blivit halvt våldtagen av en rakhyvel i duschen. Skulle nästan kunna sjukskriva mig, eller varför inte skaffa sjukpension, pga detta. Ja, då slipper jag ju jobba och kan njuta av mina barns uppväxt. Tänk att det finns folk som skaffar barn, och sen åker och...ehmm..."jobbar" borta, i stort sett hela deras uppväxt. I ärlighetens namn så är jag nog hellre arbetslös och lever på lite och ingenting, än att jag väljer bort mina barns uppväxt! Så var det med det.

Nu ska jag slänga ner mig i sängen och dra nåt gammalt över mig. Eventuellt att jag lyckas se klart på filmen som påbörjades igår också. Natten har varit dålig, så risken för sömn är ganska överhängande.

Vad vore livet utan Birsta? Har man tråkigt om dagarna så är det ju perfekt att åka dit och spendera pengar man inte har. Eller så kan man spendera nån annans pengar som jag gjort idag. Tack Henke för att du köpte ny säng och en ny matta till Prinsessan. Och tack A-H för att du tog med henne på shoppingtur igår :)

Det är inte alltid så lätt att få ihop allt utan stöd från föräldrar osv. Vissa verkar få allt serverat på silverfat, men så skulle jag inte heller vilja ha det. Ska jag ha en ny soffa t ex, så vill jag nog känna att jag köpt den för egna pengar. Men som ni kanske vet så växer inte jobb på träd!!

...att ha en 2½-åring i huset! Herregud vilken underbar ålder, man skulle kunna stanna henne i den åldern och bara njuta resten av livet. Tur att alla åldrar har sin egen charm, men jag kan då säga att jag inte ser fram emot alla hormoner som kommer sprudla i tonåren.

Hon verkar ha ärvt sin pappas tekniska läggning, och sin mammas intelligens för den delen ;) Böcker är nåt hon också är intresserad av, och det har då aldrig pappa Jimmy varit intresserad av. Eller jo, nu blev det fel, han läste faktiskt en Wallander-bok 2002!! Lilla Prussiluskan vill bara läsa hela tiden, och kan sitta i ens knä och lyssna tålmodigt hur länge som helst. Hoppas det håller i sig!

Nu har jag äntligen kommit på vad jag ska göra för tatuering, det blir på armarna eller handlederna. Det kommer bli en minnestatuering tillägnad min Mamma. Resultatet får bli en överraskning ;)

Usch och fy för att hon inte finns här längre. Det är dock sant som de säger, att tiden läker alla sår.