LogLady

 
Det var nog ett par månader sen detta hände. Jag hade precis slagit igen ögonen och halvsomnat. Henke var fortfarande vaken och kollade på TV, och tur var väl det. Jag vaknar av ett jävla liv, dunder och brak och satan och hans mostrar och fastrar. Nån rycker i dörrhandtaget som ett tok! Upp och ner, hårt som f-n. Henke sprang och tittade i kikhålet, och berättar för mig att det står en karl därute som bara har på sig kängor, linne och kallingar. Och att han gick som en zombie!! Sen hämtade han en kniv i kökslådan. Detta var farliga saker, mina vänner! (SKULLE man cutta nån som kom in?) Hur som helst, den här dåren gav inte upp. Och jag ringde polisen (samtidigt som jag tackade min lyckliga stjärna över att dörrjäkeln var LÅST!) Efter ett tag så var karln på väg bort från dörren, så då smög jag dit och tittade. Och ser att det är en gammal skolkamrat som bor på våningen ovanför. När polisen hade pratat med mig och sen honom, så kom de ner och berättade att denna stackare "bara" hade haft ett epilepsianfall.

Ikväll träffade jag honom på Ica Maxi. Naturligtvis måste jag ju fråga honom om sjukdomen och hur jag ska reagera om det skulle hända igen. Och så berättade jag att det var jag som ringt polisen också :P Så nu vet jag hur jag ska göra OM det skulle inträffa igen. Vi skrattade åt saken, men sen så insåg vi det allvarliga. "Tänk om jag går ner till järnvägen och lägger mig nästa gång?"

Nu ska jag ta ett varmt bad och hoppas att kylan försvinner. Lääär ju hända!!

Imorgon hoppas jag på fortsatt solsken, för i sånafall ska jag dricka ett glas vin på balkongen :)

Puss!

...and some days even hope. Idag är det återigen en sån dag. Även fast det har varit tuffa tider så måste jag se framåt. Jag vägrar ge upp tanken på den eviga kärleken, och ingen ska ta ifrån mig känslan av att ha hittat rätt. Jag är en obotlig romantiker, jag ger inte upp saker som sitter så hårt inpräntade i mig. Jag tror att det finns nån för alla, en person som det bara klickar perfekt med, en person som är som din saknade pusselbit. Kanske pusslet inte går ihop på en gång, ibland behövs det lite lirkande, men till slut så...Jag kommer aldrig sluta tro att kärlek är lösningen på det mesta här på jorden. Med kärlek kan man läsa ALLT.

Hela mitt hem fylls ju nu av en massa kärleksfluff. Kim är kär, vilket gör mig jätteglad! När han är det så blir han en helt annan kille. Han blir snäll(-are), omtänksam och oerhört hjälpsam. Tjejen (som tyvärr bor i Njurunda och S-vall) ringer hela, hela tiden. Och när hon inte gör det skickar hon sms ;) De har varit med varandra i flera dagar, men igår åkte hon hem. Jag frågade om han pussat henne nåt, men han hade iallafall gett henne en kram innan hon åkte. De är så gulliga när de pratar i telefon, för de avslutar varja samtal med "puss". Lyllo han!

Jag får helt enkelt tjuvåka på hans rosa kärleksmoln tills mitt eget fluffat till sig :)

I natt blev det sisådär med sömnen. Vaknade före 5 av sms från Anne. Hon ville rapportera från förlossningen att Monette´s lilla bebis kommit ut nu. Kul med liverapportering.

Nu ska jag dricka kaffe, ta en dusch och sen CYKLA! Sååå mysigt. Senare idag blir det nog en sväng till BC, jag har sett ett par snygga byxor ;) Sen var det nån som nämnde krogen, men jag kanske väntar med party tills nästa gång jag jobbar, fin kombo..? Jag dricker såklart inte alkohol på arbetstid ;)

"Det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta..."

Birsta gick huuuur bra som helst, hittade en hjälm till Dockan för endast 99:- på Stadium! Den kostade normalt 199:-, så man får ju tamejtusan vara glad. Nu ska det bli cykla av igen :) Bra för rumpan om inte annat ;)

Men jag är ju lite halvt expert på att skämma ut mig när jag är ute bland folk, och denna gången var inget undantag. Av nån anledning tror Leif att jag sitter på en massa konstig kunskap om diverse skumma företeelser. På Birstaparkeringen säger han lite försynt till A-H att hon ska fråga "det där" nu. Hon vill inte riktigt berätta vad "det där" handlar om, men till slut så kommer det fram att det handlar om en man som blivit kvinna, med allt vad det innebär. Det de ville veta var vad den människan nu hade för läggning, och vad han hade haft för läggning innan. Jag kan ju såklart bara spekulera. Och det gjorde jag. Högt och tydligt så att hela parkeringen hörde mig. Alltså, ni ska inte tro att det var några vackra och romantiska ord som jag använde när jag förklarade den transsexuella läggningens alla för och nackdelar. Fy på mig.

Nu ska jag snart lägga Dockan, sen invänta sonen och slutligen Criminal Minds och Big Brother.

Nu jäklar har jag städat mina golv, och ni vet ju vad det innebär- jag mår bra! Jag är så jäkla lycklig så ni anar inte. Känns verkligen som att jag vart ner till graven och vänt. Tröttheten finns kvar, men den börjar sakta men säkert ge med sig. Och i helgen är barnen inte hemma, så då får jag tillfälle att vila upp den sista batterinivån. (Vilket innebär att dricka mousserande vin med jordgubbar på balkongen! Min återuppståndelse måste firas! )

Mycket skit händer just nu, men vet ni vad? Jag sätter fokus på vad som faktiskt är bra istället, t ex att jag och barnen mår bra. Och att sommaren är på intågande. Idag har jag varit ute i lekparken i stort sett hela dagen, underbart! Det som är mindre underbart är alla fräknar :/ Men det är baksidan med att vilja få färg i ansiktet, bara att acceptera att de finns där. Mina barn är också alldeles prickiga, men det är bara gulligt ♥

Nu ska jag åka till Birsta och köpa en ny cykelhjälm till lillhjärtat. Ska bli sååå mysigt att ge sig ut på cykelutflykter igen :)

Puss!

Jag är så vansinnigt trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Har sovit ett par timmar nu på eftermiddagen, men det hjälpte inte ett dugg tydligen. Bara att se fram emot att få lägga sig igen med Luna vid 20-21 tiden. Försöker få i mig nyttiga saker, har just druckit en ProViva, och sen ska jag äta jordgubbar. Slutar väl med att jag blir pigg så att jag inte kan sova istället, man måste vara försiktig med sånt som är nyttigt ;)

Herregud va jag har sovit länge! Vaknade 10.40 med en konstig blandning av känslor i kroppen. Men det som tar övertaget är nog de positiva- huvudsaken man har hopp. Och idag, mina vänner, FINNS DET HOPP OM LIV i denna gamla skrotkropp. Jag mår rätt okej, men är fortfarande vansinnigt trött och slut i kroppen. Ingen feber eller så. Hittade väl ett bra botemedel till slut :)

Idag ska jag försöka mig på en sväng ut till lekparken här på gården, längre än så orkar jag nog tyvärr inte gå. Men bara solen är kvar så blir det nog bra.

Det är verkligen jätteroligt att ni läser bloggen igen, och att ni kommenterar!

Jag känner sakta men säkert att livet är på väg att återvända. Jag har dock inte gjort särskilt mycket mer än att legat nerbäddad idag heller, men jag känner mig lite piggare. Lyckades faktiskt (nu ska du sluta läsa, Ann-Helen!) dammsuga Kims rum och halva hallen. Sen var energin slut. Halva hallen, liksom. Bravo.

Jag räknar med att vara så frisk jag nu kan bli, lagomt till gatufestveckan, så vi kanske kan hitta på nåt då, tjejer? Skämt åsido. Jag håller med dig, Jenny L. Dags för en tjejsammankomst snart :) Nån annan?

Efter att ha hasat mig iväg till vårdcentralen och fått diagnosen kraftig influensa, ligger jag återigen där jag legat de senaste 5-6 dygnen- under täcket. Denna utsvävning tog knäcken på mig.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, är lärdomen av detta iallafall. Jag blir ju aldrig riktigt sjuk, bara lite småont i halsen och så. Jag har önskat att jag ska bli riktigt sjuk och bara få ligga och sova. Kommer aldrig upprepas kan jag säga. Den dagen jag blir frisk igen ska jag uppskatta saker mer än jag gjort förut. Jag har fått mig en tankeställare.

Det känns som att jag kommer ligga här i min bubbla tills evigheten är slut. Jag vill leva som alla andra. Jag vill njuta av solen och värmen. Jag vill sitta ute i lekparken med barnen och gräva i sanden. Jag vill ta cykelturer och göra utflykter. Jag vill åka till slottet och ligga på en filt i slottsträdgården och titta när barnen leker. Jag vill åka till havet.

Herregud. Det låter som att jag verkligen SKA dö.

"Den som inte kan förlåta andra, river upp den bro som han själv måste gå över."

Jag börjar misstänka att jag har fått ett dödligt virus, och att tiden då vi ska segla iväg över havet som ett skepp i skymningen, är kommen.

Har fått en akuttid på sköterskornas infektionsmottagning, de lär ju sätta mig i karantän.

Nu gäller det bara att ta sig dit utan att ramla ihop på vägen också :/

Eftersom jag inte kan göra annat än att ligga ner och fundera över saker och ting, så har jag gjort nåt kreativt av alla tankar. Jag har bestämt två saker, en ganska liten men ändå betydande sak- jag ska gå till läkaren imorgon och bli frisk, lycklig och glad igen. Det är nåt allvarligt fel på min kropp just nu, och jag hoppas att det går att bota med pencillin. Sen så ska jag även be att få en remiss till kuratorn igen, det finns saker som måste SKA bearbetas. Kommer ihåg hur nyttigt det var för mig efter att min Mamma dött. Alla borde egentligen gå och prata med någon ibland, för alla har vi väl nåt som gnager inom oss?

Den andra saken som jag bestämt är STOR för mig. Jag ska ge det där jäkla körkortet en ärlig chans till. Bara jag blir frisk ska jag börja lite lätt. Det kommer antagligen ta en jäkla lång tid, men det får ta den tid det vill nu.

Jag är sjukt rastlös i hjärnan, men kroppen orkar inte röra på sig. Sparar energi för att orka fylla på alvedon var 4:e timme. Istället ligger jag med datorn i knäet och lyssnar på hårdrocksballader och drömmer om lycklig kärlek. Dålig kombo skulle jag vilja påstå.

Jag saknade LogLady. Jag testade att blogga på en annan blogg, men det var inte samma sak. Anonymt och tråkigt. Ni saknar också LogLady eftersom det är rätt hög besöksstatistik för att vara en död blogg.

Jag har svårt att bryta gamla vanor helt enkelt.

Jag är sjuk. (Titta, nu börjar jag med tråkigheterna igen...) Jag är riktigt sjuk, och det brukar jag aldrig bli. Men jag har mina aningar om varför det blev så här. Kroppen kraschar väl till slut. Jag orkar knappt kliva ur sängen, och gör jag det så håller jag på att svimma. Har haft hög feber och ont i varenda kroppsdel. Igår var jag så dålig så jag bara grät som ett litet barn.

Och så har jag fått pollenallergi också.

Det känns som att jag varit ner till graven och (förhoppningsvis) vänt. När man varit jättedålig får man oftast en ny syn på saker, man uppskattar saker på ett annat sätt.

Jag är också ledsen över hur saker och ting har blivit. Att saker inte blev som man ville, för det var inga oövervinnliga hinder som skulle passeras. Men det är väl min lott i livet, att inget blir bra.

Jag är bara så himla ledsen, gråter och gråter och saknar den lilla pälsbollen. Luna torkar mina tårar och säger att hon förstår att jag saknar Habib. Hon försöker muntra upp mig genom att ge mig Kims glaskulor. Funkar sisådär. Tänkte först försöka hålla tillbaka allt tills barnen sover, men det gick inte längre. Och det naturligaste är väl att visa dem att man är ledsen och att man får vara ledsen. Jag önskar bara att det fanns en varm famn att sjunka in i nu. Jag känner mig så liten...

Detta har blivit en blogg med mycket tråkigheter, dödsfall, separationer och annat skit. Detta blir det sista jag skriver här.

Ni som vill läsa vidare får lämna en kommentar, så lovar jag att återkomma med ny energi efter att jag deppat klart över råttkungen. På ny adress.

Tills dess- ha det bra och ta hand om varandra. Jag är så glad att ni faktiskt följt min blogg varje dag!

Glöm inte att kärleken liknar cirkeln, och cirkeln har inget slut ♥

Ska det vara så svårt att få till en middag kan man undra? Sitter här hemma och vill bara sysselsätta mig för att inte gå till stället där hans bur stod. Matlagning tyckte jag var en bra aktivitet såhär i middagstider. Jag ringde till sonen och bad honom köpa röd lök och kebabsås. Han var in på affären och konstaterade att hans pengar inte skulle räcka (ca 30:-), eftersom att löken kostade 29.90! Jag orkade inte diskutera, så jag sa till honom att komma hem och hämta mina pengar. Sagt och gjort. Men då fick han sällskap av grannkillen till affären, och han skulle tydligen till den andra affären i byn, Coop. Sonen ringer och är alldeles upprörd, han kan inte handla! Nähä? För det första så fanns inte det han skulle ha, så han måste på ICA ändå. Sen är han såååå kissnödig, och slutligen- köerna är långa.

Jag beställde pizza.

(Några minuter senare kom sonen in genom dörren. Utan pizza. Trots att jag hade sagt att jag skulle beställa och vart han skulle hämta och vad det var för pizza. Kommer jag få nån mat alls idag?)

Fortsättning följer...


Efter ytterligare några minuter:Han kom upp till pizzerian, men insåg att han hade glömt pengarna hemma. Han går hem, men inser efter halva vägen att han har pengarna i fickan.

Nu är både han och maten här.

Jag har så jäkla ont i hjärtat nu så det finns inte. 12.45 idag så somnade Habib in, han låg i Henkes knä och vi klappade honom och myste med honom in i det sista. Jag hade handen under hans mage och kände livet rinna ur honom :( Man ska inte skaffa djur, man blir bara ledsen när de dör. Jag är glad att han fick vara med oss båda den sista tiden i sitt liv, det kändes nog tryggt för honom.

Nu ska man bara få livet att gå vidare utan honom. Utan hans nattätande och skuttande på golvet. Som sagt, han var inte som en vanlig råtta.

Får försöka se positivt på saken- han har det bra nu i råtthimlen. Dock ratar han förmodligen osten där också, precis som han gjorde här i jordelivet. Vilken råtta, va?!!

Vi hade en fin stund tillsammans hos veterinären, och den stunden ska jag aldrig glömma.


Mys med en sovande Luna. Han ville vara nära hela tiden på slutet...

Imorse myste han också med Luna i sängen.

Älskade råttkungen ♥

Alldeles innan vi åkte till veterinären...

Fattar inte hur jag skulle ha tid med ett heltidsarbete när jag inte ens har tid att dammsuga mitt hem! Alltså, idag har det varit en galet intensiv dag.

Efter att barnen lämnat hemmet för skola och dagis, åkte jag till sjukhuset och var på ett slags studiebesök hos en urolog på barnsjukhuset. MYCKET givande besök. Nu var det ju inte mitt barn som hade tid, jag var bara sällskap. Efter besöket hos urologen såg vi en hel del...galenskap. Bl a en man som var så jäkla tjock så jag fick gnugga ögonen för att se om jag verkligen såg rätt. Det gjorde jag. Alltså, tröjan täckte inte ens en tredjedel av magen. Och så såg vi en liten söt bebis som hade syrgas :( Huga, då gör det ont i hjärtat.

Efter sjukhusbesöket städades det på balkongen. Så nu väntar jag bara på att det ska bli riktigt varmt så att jag kan skrämma grannarna med min bleka lekamen. Usch, man törs knappt titta sig i spegeln om man inte har burka på sig, vilket jag inte har alltför ofta.

Solen värmde fint idag iallafall. Och kaffet smakar så mycket godare.

En timmes sömn lyckades jag och Dockan klämma in i vårt fullspäckade schema. Och det är ju det viktigaste, sömn och mys.

Efter sömnen så blev det middagsintag på MAX, stackars mig. Och stackars grannarna. Jag kommer sluta som en flodko. Ingen motion och massor med mat. Sen blev det sko-shopping till stora älsklingen. Jag är typ världens bästa mamma nu, eller bästaste :) Inte alla dagar man får höra det när man har en pre-pubertal kille hemma.

Imorgon ska Habib åka till råtthimlen. Usch va detta känns pissigt. Fast det är inte säkert att han överlever natten, så vi får se. Han blir iallafall ruskigt bortskämd detta sista dygn i sitt jordeliv. Får bara äta godsaker som gurka och grädde. Fast han slickar bara på det, men ändå. Och närhet får han i stort sett hela tiden, så fort jag sätter in honom i buren klänger han på gallret så gott det går och nästan ber mig om att få komma ut igen.

Imorgon kommer det bli en jobbig dag med många tårar och en väldigt tom bur. Jag kommer sitta och hålla i honom tills han somnar in.

Nu ska jag försöka slappna av lite, kanske jag t om hinner med att duscha? Troligtvis inte, men ändå. Lite kaffe och senare Desperate Housewifes och Big Brother, låter som en plan, va?

Så här slutar det om man låter barnet vara vaken från 5.30!

Nu är det snart dags för Habib att få somna in. Fy va jobbigt detta är. Men jag har lovat att han ska få gå till veterinären när det är dags. Och nu är det dags. Nån dag i veckan måste jag ta mig samman och gå iväg dit. För mig är han som vilket djur som helst, inte "bara en råtta". De som träffat honom vet att han är mer som en hund eller katt. Usch och fy för detta. Jag blir ledsen bara jag tittar på honom :(

Pantningen gick bra, var inte så mycket som hon fick det att låta som ;) Efter det handlade vi fika för pengarna och drack kaffe och målade naglarna hos mig. En perfekt start på veckan med andra ord. Nu blir det dock tråkigt, för jag ska tvätta. BLÄ!

Ha en bra måndag och ta hand om varandra!

Idag blir det Matilda-umgänge, dvs flaskpantning, fika och relationsprat. Jag hatar dock att panta flaskor, men hon behöver ju hjälp :)

Jag har en sjukt bra känsla inför en viss sak. Jag hoppas att jag har rätt. Sen att våren äntligen är här gör ju inte saken sämre direkt. Kommer nog bli en rolig vår/sommar det här :) Singellivet är inte alls dumt faktiskt. Mmm, jag vet...det finns vissa nackdelar, närheten t ex. Men man kan inte få allt ;)

Igår gjorde jag det igen! Köpte en Ramlösa! Hur ska detta sluta? Stödstrumpor och ljuslila hår? Jag vill inte bli mer vuxen nu.

You have always been my safe home...

Herregud! Idag gjorde jag nåt som jag ALDRIG har gjort, och nåt som jag aldrig trodde att jag skulle göra!

Jag köpte en flaska Ramlösa!!!!!!

Mitt sällskap poängterade att det var ett steg i rätt riktning mot att "bli vuxen", haha. Tänk om det vore så enkelt ;)

Igår var det ju första april, och jag har då aldrig haft en så rolig första april (skämtmässigt) tror jag. Dagen började med att Ann-Helen ringde och väckte (?) mig:

A-H: Heej, vad gör du?
Jag: Är på sjukhuset...
A-H: Men varför då?
Jag: Fick åka in med Luna inatt, hon kunde inte andas...

Kunde jag inte ha kommit på nåt bättre?? Fy va jag är elak. Förlåt.

Men det ROLIGASTE var ändå mitt lilla påhitt med Ann-Helen och Leif. Jag kom på den briljanta ideén att de skulle ändra till "gifta" på Facebook. Haha, shit va många grattis de fick! Jag är så rolig :D

Ny dag, nya tag. Båda barnen är hemma, så ikväll blir det mys för hela slanten :) Och imorgon det vanliga söndagsnöjet- jobb! :)


Bildbeviset ;) Och mina skumbananer, jag älskar dem!

Ny våg! VIKT-iga saker det där med vågar :) Inhandlad på *hosthost*...

Och så till slut...den halvdöda råtthärskaren :(

...och livet är ett skämt. Trodde första april var i söndags jag...? Jäkla skitväder det är också! Jag vill ju ha sooool och värme!

Konstaterande: Gårdagens promenad gav inget bra, förutom en kycklingssallad på IB för en billig peng. Har ont i arslet idag, fast bara på ena sidan...? Nästa gång hoppar vi promenaden och går raka vägen till IB tror jag ;)

Mycket tankar snurrar i huvudet, så det bästa är att ha sällskap mest hela tiden. Tur jag har mina tjejor. Ni är guld värda ♥ Igår hade jag och fina Jeanette BigBrother-mys (från klockan 19 till efter 23), shit va jag är heeeelt fast i BB! Skrattade så Luna vaknade också, fantastiskt roligt avsnitt. Eller hur, Ullis? ;)

Idag sov jag lääänge, och när jag klev upp fick jag kaffesällskap av Ann-Helen :) Fick även en middagsinbjudan och det passar mig ypperligt för barnen åker ju bort idag. Dock tänker jag INTE spela yatzy, bara så du vet ;) Fick även en inbjudan av Emma på jobbet att ta en svängom på stan ikväll, får se hur kvällen slutar.


Mammas snyggingen har klippt sig!

Jeanette hade mig sig en burk...fin, va?

Men innehållet var nog bättre ;) Dock så var den full från början ;)