Dag 11- Mina syskon
Jag har två bröder som är 15 respektive 13 år, äldre än mig.
De har under min uppväxt alltid funnits där som en stor trygghet om någon fara hotat runt hörnet.
(Och här skrev hon ett långt inlägg, eller var det utlägg, om hela historien kring "familjen")
Nä, jag tänker inte skriva nåt om dem.
Blod är inte tjockare än vatten.
Dag 10- Hade jag på mig idag
Kunde ni bry er mindre? Dagens outfit är inte riktigt min grej, men jag tänker ändå delge er vad jag haft på mig.
Började dagen i en underbart grön och skön morgonrock. Den byttes sedan ut mot: svarta underkläder, rosa strumpor, mörkblå jeansleggings, svart långt linne, svart/vit randig tröja och min nya långa underbara munkjacka från Carlings. Tog en sväng till Birsta, och då hade jag även på mig skinnjackan, den rosa Peak-mössan och svarta kängor.
Dagen är inte slut, och jag misstänker starkt att det kommer ske ett par klädbyten till. Antagligen åker jeansen av när som helst, och på åker istället tights. Och senare blir det flanellpyjamas ett par timmar.
Förlåt för detta inlägg, men det var nödvändigt för att kunna komma vidare i Listan.
Allergi?
Jag har som bekant både astma och pälsdjursallergi. Nu har jag även upptäckt en annan allergi. Jag kan inte äta semlor!? Så jag misstänker att det är mandelmassan dårå. Jag har aldrig gillat semlor, så det har liksom inte bekommit mig att jag inte tål dem eftersom jag inte vetat om det, haha. Men NU har jag i en veckas tid ätit minst en semla om dagen (idag två).
Men varför, varför just mandelmassa?
Men varför, varför just mandelmassa?
Dag 9- Min tro
Jag tror varken på Gud eller Djävulen, däremot tror jag på mörka makter. Kan man göra annat i dessa tider?
Jag tror också på mig själv. Satanism även kallat. Eller LaVey-satanism för att vara noga. Har ingen större lust att kalla mig för satanist däremot ;) LaVey-ismen är väl det som ligger mig närmast om man ska sätta in mig i nåt fack. Satanismen enligt Anton LaVey är ateisktisk, men anser att människan är sin egen gud. Och jag vill nog påstå att jag är min egen gud, för bara jag bestämmer i slutänden över mitt eget liv. Enkelt!
Jag tror också på mig själv. Satanism även kallat. Eller LaVey-satanism för att vara noga. Har ingen större lust att kalla mig för satanist däremot ;) LaVey-ismen är väl det som ligger mig närmast om man ska sätta in mig i nåt fack. Satanismen enligt Anton LaVey är ateisktisk, men anser att människan är sin egen gud. Och jag vill nog påstå att jag är min egen gud, för bara jag bestämmer i slutänden över mitt eget liv. Enkelt!
Dag 8- Ett ögonblick
En varm julidag 2007 kommer jag innanför dörren i min dåvarande lägenhet. Ensam och väldigt gravid.
Mobilen ringer. Dolt nummer, jag svarar och personen i andra änden presenterar sig som min Mammas läkare. Hon säger en massa saker, men det enda som går in i mitt huvud är orden "sjukdomen är utom kontroll". De vet inte hur länge hon har kvar att leva, men det handlar högst om nån månad. Högst.
Jag lägger på och sjunker ner på golvet i hallen. Gråter, gråter och gråter. Sjukdomen är utom kontroll. Jag ligger mest på sängen och gråter hela dagen. Sen funderar jag över hur jag ska kunna åka och hälsa på henne igen, hur ska jag kunna se henne i ögonen när hon vet att jag vet, hur nära Döden är. Vad ska jag säga? Hur ska jag säga det?
Jag åkte inte till sjukhuset på några dagar, kunde inte förmå mig. Undrar om hon förstod varför? Undrar om hon behövde mig under den tiden? Hon hade ju också fått samma besked.
Vi pratade aldrig om beskedet, utan tog varje dag som den kom.
Det tog ca 5 veckor innan hon lämnade mig...
Dag 7- Min bästa vän (Mina bästa vänner)
Nu har jag flurat över denna dag ett par dagar, och de dagarna har inte gjort mig klokare.
Jag struntar helt enkelt i att skriva nåt, lutar mig tillbaka på det gamla ordspråket "en bild säger mer än tusen ord". 
Ni är bäst! ♥
Paus!!
Idag blir det inget "listan"-inlägg. Det största anledningen är att jag är trött och slut, och dagens ämne är lite för stort för att bara slänga ihop på en grisblink. Men jag återkommer med nya krafter imorgon, promise.
Nu ska jag ta min menstrasiga mage och bädda ner mig i sängen och hoppas på lite värme och närhet :)
Puss!
Dag 6- Min dag
Åh herregud. Idag har det varit en händelserik dag i mitt annars så lugna liv.
Började detta dygn med att ha en mångalen dotter snurrandes runt, runt i sängen. Jag ska låna bort henne de nätter det är fullmåne i fortsättningen. For real. Ni skulle inte tro att det är sant om ni såg henne under fullmånenätterna.
Lämnade barnet på dagis runt 9, och åkte efter det in till stan på ett väldigt givande och nyttigt möte med Henric. På vägen in till stan ringde de från jobbet och frågade om jag ville jobba idag, javisst!
Så efter mötet åkte jag in på jobbet och hämtade lite saker, nya skjortor bl a. I RÄTT storlek.
Hem igen och skyndade mig att hämta Dockan på dagis så jag skulle hinna vara med henne lite innan jobbet.
In på jobbet igen- ut på tåget- iväg till Stockholm!
Jag har nu klarat av min jungfrufärd, och det gick väldigt mycket toppen!
Nu ligger jag nerbäddad med flanellpyjamasen i hotellsängen och har just svullat Burger King.
Men jag längtar hem...
Dag 5- Vad är kärlek
Egentligen skulle jag bara behöva skriva två ord denna dag. Mina barn.
Men jag kan ju fylla ut med lite kärleksförklaringar till dem också.
Kim kom ut till denna värld för 10½ år sen. Den första av de två lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag var 19 år då jag blev gravid, var vilsen och rädd för världen. Att få honom räddade mig antagligen från ett destruktivt liv. När han föddes hade jag en anledning att leva, jag hade en liten människa att leva för! Nån som behövde mig mer än nånting annat i denna värld. En människa som jag kunde älska villkorslöst och som skulle älska mig lika villkorslöst. Jag skrev långa kärleksbrev till honom i dagboksform, när han låg i min mage. De ska han få en vacker dag, såklart.
Luna var inte heller direkt så planerad, men även hon lika välkommen till oss. När jag var på UL och de berättade att de såg ett blygdben på skärmen, var jag antagligen världens lyckligaste! En dotter, jag skulle få en dotter! Jag ville inte riktigt tro på vad de sagt till mig på UL, men en dag i oktober fick jag äntligen hålla den vackraste flickan i världen, i min famn.
Jag älskar dessa två varelser mer än livet, och det finns ingenting jag inte skulle göra för dem. Jag skulle utan att tveka en sekund offra mitt liv om det så behövdes.
Den enda kärleken som varar från första mötet och resten av livet, är kärleken till ett barn.
Dag 4- Det här åt jag idag
På våran matlista stod det, kanske inte helt oväntat, men ändå rätt kufiskt: Kyckling med unika örter. Vad f.n är unika örter???? Ja, som sagt, våran familj är inte som andra familjer.
Frukosten/lunchen bestod av 2 snickersglassar. Vanligtvis äter jag frukost runt 11-12, men idag blev det konstigt.
Middagen innehöll ju kycklingfilé då. Men det blev inte så mycket unika örter, däremot pommes och bearnaisesås. Galet gott var det hur som helst.
Jag har en viss förhoppning om att jag inte ätit klart för idag. Ska plöja ett par avsnitt Criminal Minds ikväll igen, och då kan man inte ha munnen tom.
Dag 3- Mina föräldrar
Jag har en mamma och en pappa som alla andra. Det krävs tydligen det för att det ska bli ett barn.
Min pappa heter Janne, är 67 år och ett typiskt lejon. Lejon är dominanta ledare med besserwisserdrag. Nej inte alla givetvis, men de flesta manliga lejon jag träffat. Han är dock väldigt snäll. Och det är väl det som räknas. Han började sin karriär som bagare, och han är fortfarande GRYM på att baka! Men större delen av sitt yrkesverksamma liv har han arbetat på SCA som förman. Ett finfint jobb med bra betalt och mycket resande. Jag såg varken skymten av pengar eller resor, dock. Han är väldigt idrottsintresserad, men det stora intresset är trav. I dagsläget så träffar jag honom när barnen fyller år, och det är väl iallafall nåt. Jag har ingen lust att dra upp allt som varit dåligt med honom, men som det är nu är han mer eller mindre nykterist och det är toppen! Jag har förlåtit honom för allt som jag varit med om i mitt liv, och det räcker för mig. Jag vet att jag alltid varit hans lilla flicka, och att han aldrig skulle låta nåt ont hända mig.
Min Mamma heter Mona Kristin, hon skulle varit 65 år nu. Mamma fick sitt första barn när hon var 19, hon hade just träffat sin själsfrände och livskamrat när hon blev gravid. De skulle spendera ytterligare ca 43 år tillsammans innan nåt kom ivägen. Kanske var det alkoholens fel? Kanske var det tristess, eller så var det bara paniken över att Döden flåsade dem i nacken som fick dem att gå skilda vägar. Jag skulle kunna skriva en hel roman om henne, och kanske gör jag det en vacker dag, men inte här och nu. Min Mamma var galet duktig på att laga mat, det var hennes stora intresse i livet. Jag saknar verkligen hennes mat ska ni veta. Kan du tänka dig att ALDRIG MER få äta din mammas mat? Fy faan vilken sjuk känsla. När hon hade dött så funderade jag på vad jag skulle göra med all mat i hennes frys. Jag gav fan i den. På samma sätt som jag förlåtit min pappa, så har jag förlåtit henne. Jag satt vid hennes dödsbädd, kramade hennes hand och viskade till henne att jag förlåter allt. Jag hoppas att hon hörde mig, trots att hon verkade vara i en annan värld. Min Mamma var vansinnigt virrig och allmänt yr. Hon hade inte så stor koll på saker som hör till allmänbildningen, men hon hade ett otroligt stort hjärta. Och hon ar vacker. Skitsnygg när hon var ung, men alltid vacker i min värld. Min Mamma dog den 22 augusti 2007. Till himlen tog hon även med sig en stor bit av mitt hjärta.
Min pappa heter Janne, är 67 år och ett typiskt lejon. Lejon är dominanta ledare med besserwisserdrag. Nej inte alla givetvis, men de flesta manliga lejon jag träffat. Han är dock väldigt snäll. Och det är väl det som räknas. Han började sin karriär som bagare, och han är fortfarande GRYM på att baka! Men större delen av sitt yrkesverksamma liv har han arbetat på SCA som förman. Ett finfint jobb med bra betalt och mycket resande. Jag såg varken skymten av pengar eller resor, dock. Han är väldigt idrottsintresserad, men det stora intresset är trav. I dagsläget så träffar jag honom när barnen fyller år, och det är väl iallafall nåt. Jag har ingen lust att dra upp allt som varit dåligt med honom, men som det är nu är han mer eller mindre nykterist och det är toppen! Jag har förlåtit honom för allt som jag varit med om i mitt liv, och det räcker för mig. Jag vet att jag alltid varit hans lilla flicka, och att han aldrig skulle låta nåt ont hända mig.
Min Mamma heter Mona Kristin, hon skulle varit 65 år nu. Mamma fick sitt första barn när hon var 19, hon hade just träffat sin själsfrände och livskamrat när hon blev gravid. De skulle spendera ytterligare ca 43 år tillsammans innan nåt kom ivägen. Kanske var det alkoholens fel? Kanske var det tristess, eller så var det bara paniken över att Döden flåsade dem i nacken som fick dem att gå skilda vägar. Jag skulle kunna skriva en hel roman om henne, och kanske gör jag det en vacker dag, men inte här och nu. Min Mamma var galet duktig på att laga mat, det var hennes stora intresse i livet. Jag saknar verkligen hennes mat ska ni veta. Kan du tänka dig att ALDRIG MER få äta din mammas mat? Fy faan vilken sjuk känsla. När hon hade dött så funderade jag på vad jag skulle göra med all mat i hennes frys. Jag gav fan i den. På samma sätt som jag förlåtit min pappa, så har jag förlåtit henne. Jag satt vid hennes dödsbädd, kramade hennes hand och viskade till henne att jag förlåter allt. Jag hoppas att hon hörde mig, trots att hon verkade vara i en annan värld. Min Mamma var vansinnigt virrig och allmänt yr. Hon hade inte så stor koll på saker som hör till allmänbildningen, men hon hade ett otroligt stort hjärta. Och hon ar vacker. Skitsnygg när hon var ung, men alltid vacker i min värld. Min Mamma dog den 22 augusti 2007. Till himlen tog hon även med sig en stor bit av mitt hjärta.
Dag 2- Min första kärlek
Oj.
Tänker, tänker, tänker.
Och tänker lite till.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva. Jag har alltid haft lätt för att bli kär, sen om det varit varaktigt eller ej, det är en annan sak. Joey Tempest. Jag var vansinnigt kär i Joey Tempest i Europe, lika kär var jag i Joakim Larsson. Han var säkert inte lika cool som min stora idol, men han såg ju iallafall likadan ut. Denna förälskelse höll i sig väldigt länge, undrar om den ens gått över? Jo, det har den såklart. Han är en gammal gubbe nu, jag gillar inte gubbar. Så mycket :)
Mina väggar var tapetserade med denna man :)
Dag 1- Presentera mig själv.
Detta ämne är synnerligen subjektivt, så jag ber redan nu om ursäkt om jag trampar nån på tårna genom att ge MIN syn av vem jag är.
Jag är en ytterst sympatisk, snäll, förlåtande, förstående och trevlig kvinna. (Ja, vi tar det positiva först). Jag har många bra egenskaper, men jag tänker inte skryta så värst mycket mer om det.
Jag är även tjurig och kan tappa tålamodet väldigt fort. Men jag vill inte gå in så mycket på den dåliga biten heller. Ingen är perfekt, och jag är medveten om mina brister, det är det som räknas.
Jag är infödd Timråbo. Det suger. Jag har en önskan att en gång i livet flytta från denna håla, men det verkar sitta långt inne.
Jag är stolt mamma till två vackra, intelligenta och alldeles underbara ungar! De är mitt livsverk skulle man kunna säga. De är det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv, och utan dem skulle jag garanterat varit död idag.
Mitt stora intresse i livet är att göra av med pengar. Och det är jag grym på! Jag har aldrig haft nåt intresse för idrott, däremot tycker jag att det är vansinnigt roligt med dans! Jag räknar inte dans som en idrott ifall ni undrar. Jag tycker också om att titta på film/serier. Helst ska det vara skräcktema, även fast jag på äldre dar håller på att balla ur angående det med :/
Jag har ingen humor. Jag skrattar inte åt sånt som vanliga människor tycker är roligt. Och nåt som verkligen får mig att skratta är nervositet. När jag blir nervös så skrattar jag hejdlöst. Även vid tillfällen då jag vet att det i princip är förbjudet att skratta. Då skrattar jag av bara den.
Jag tror at de flesta av er som läser denna blogg känner mig rätt bra, så jag slutar här.
Listan!
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
HON!
Världens roligaste 3-åring. Eller världens roligaste unge. Alla kategorier. Ingen kan slänga ur sig så klockrena kommentarer som hon. Hon är verkligen kvick i munnen den där lilla dockan.
Pang i bygget!
Kom fram till att jag nog köper julklappar 2012. För om jag gör det, och jorden går under, spelar det liksom inte så stor roll ifall jag "slösat" pengar i onödan. Värre blir det om den INTE går under och jag inte köpt en enda julklapp. Panik!
Jag är effektiv idag, förresten. Lilla barnet är hos pappa ett par timmar, så vi andra städar järnet och kommer säkert gå in i väggen av dessa timmars hålligång.
Och vet ni vad jag ska göra ikväll när det lugnat ner sig och jag får krypa ner under täcket? Titta på Pang i Bygget. Hur roligt är inte det? Eller. Så blir det en hemsk skräckfilm som handlar om en (thailändsk?) fotograf som framkallar läskiga bilder. Men jag tror att jag ska lägga skräckfilmerna på hyllan ett tag om jag ska vara ärlig. John Cleese kan väl ändå inte orsaka mardrömmar?
Dagens låt: The Power of Love, Frankie goes to Hollywood.
21/12 2012
Jag har ett problem. Jag har insett att jag kanske kommer dö nästa år. Inte bara jag, såklart, utan hela jorden kommer att gå under. Jag har ofrivilligt blivit informerad i detalj i princip, om hur detta kommer att ske. Jag har inte sett filmen 2012, men nu vet jag alltså hur vi kommer att dö. Därför ska ni också få veta att slutet är nära.
Mayaindianerna hade en massa fuffens för sig med en kalender, de hade en egen tydligen. Allt som de förutspått har mer eller mindre inträffat. Mer tror jag faktiskt att det lutade åt. Nu ska vi iallafall dö den 21 december nästa år. Visst, jag köper det mesta om sol-eruptioner och att saker hamnar ur sin normala omloppsbana, att alla naturkatastrofer som kan inträffa faktiskt inträffar. Samtidigt. Jag köper det om den 1½ km höga tsunamin. Eller tsunamisarna. Jag köper också det om planeten (stjärnan) som heter Nebu...nånting, som tydligen kommer mot jorden vart 3 600:e år. Och nu är den på väg, fast det tystar NASA ner. Såklart. Annars blir det masshysteri.
Problemet som jag nämnde i början av inlägget handlar inte om detta. Jag har förlikat mig med tanken att jag en dag ska dö. Problemet ligger i att detta datum är 3 dagar innan julafton. Ska man då strunta i att planera julklappar?
Vilket spring ;)
Här var det full rulle ser jag på statistiken. Händer det nåt roligt här, eller vad? :)
I min värld händer det inget roligt alls faktiskt, så det skulle vara skoj om nån hade nåt roligt att berätta. Min värld är rätt svart just nu. Inga barn hemma och tristessen och saknaden efter både det ena och det andra är total. Jag saknar snus också. Igår var det tre veckor sen sist.
Eftersom jag har så otroligt pisstråkigt, så tänkte jag köra igång med Listan sen, den som jag dissat i bra många veckor nu. Som Ullis sa, det är ett bra sätt att hålla bloggen vid liv. Men vi får se.
Vilka är ni som läser här egentligen, förresten? Har det ändrats eller tillkommit några kanske? Var inte blyga :)
Här är familjen som inte kan se ut som folk på kort.
I min värld händer det inget roligt alls faktiskt, så det skulle vara skoj om nån hade nåt roligt att berätta. Min värld är rätt svart just nu. Inga barn hemma och tristessen och saknaden efter både det ena och det andra är total. Jag saknar snus också. Igår var det tre veckor sen sist.
Eftersom jag har så otroligt pisstråkigt, så tänkte jag köra igång med Listan sen, den som jag dissat i bra många veckor nu. Som Ullis sa, det är ett bra sätt att hålla bloggen vid liv. Men vi får se.
Vilka är ni som läser här egentligen, förresten? Har det ändrats eller tillkommit några kanske? Var inte blyga :)
Här är familjen som inte kan se ut som folk på kort.
Snusk och sanering!
Fy faan, säger jag bara. Jag dör av äckel snart, orkar inte med mig själv. I förrgår upptäckte Linnéa en LUS i Kims huvud när hon skulle fixa frisyr på honom. Några timmar senare hittade Jimmy några i Lunas huvud. Jag åkte och jobbade och hoppades att flykten till en annan stad ca 40 mil bort, skulle rädda mig.
Det hjälpte inte. Imorse kammade Kim mig och hittade en FET jävul i mitt hår. Det är så äckligt så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Nu har lusmedlet anlänt och jag ska sanera hela mig och hela mitt hem. Jag ska slänga ut allt som inte går att tvätta, på balkongen. Slår vad om att det är rabiesråttorna som gett oss detta också. Nä, såklart det inte är. Men det är skönt att ha nåt att skylla på. Detta är alltså den enda nackdelen jag kan komma på med att ha barn.
Nu blev det ju sisådär med mina planer för kvällen. Har ingen lust att gå på krogen och lusa ner folk. Och saneringen lär ju ta på krafterna.
Dagens låt: Fulla för kärlekens skull, Petter (Eldkvarn)
Död.
Jag är inte död, även fast jag känner mig lite halvt mörbultad efter dagens jobb. Det tar lite på snyggheten att börja jobba 5.18. Och det krävs lite fix för att hålla snyggheten vid liv. Jag har haft ett galet roligt arbetspass, som oftast. Jag har antagligen det roligaste jobbet i världen!
Min lägenhet var död när jag kom hem, däremot. Hatar tomhet, saknad och längtan. Antar att det är nåt jag måste lära mig att leva med. Inte ett pip på tre dagar, jag fattar ingenting om jag ska vara ärlig. Ingen förklaring, ingenting...jag borde väl vara värd nåt iallafall efter allt jag förlåtit genom tiderna. Men jag antar att det inte är min förlust iallafall.
Men dottern kom iallafall hem och livade upp stämningen! Åh, va glada vi var att se varandra efter två dagar isär. Sonen är på Himlabadet med sin kusin Linnéa, och stannar säkert till stängningen. Längtar så mycket efter honom också♥
Nu ska jag ta ett varmt bad och försöka få liv i gammkroppen. Eller egentligen...borde jag inte sova tidigt med tanke på att jag vart uppe sen 4? Återstår att se vad som händer. Känner jag mig själv rätt så piggnar jag till vid 20-tiden ;)
Dagens låt: Night of Passion, The Poodles. Kan liksom inte få den ur huvudet.
What if?
Man ska nog försöka få ut så mycket som möjligt av livet.
Igår blev jag utbjuden på Casinot som ligger granne med jobbhotellet. Vad hittar man på casinon? Pengar, karlar, kap, eller bara trasiga själar? Ja, ja återstår att se.
Visst kan jag vara arg, men titta in denna tjej. Åh, jag älskar detta klipp!
Sådan mor, sådan dotter
Jag har ju tydligen kort stubin, men det är inget jämfört med vad min dotter har! De som känner oss borde vid det här laget veta att man inte väcker fröknarna Åsberg hur som helst. Men ibland har man liksom inget val.
Så fort vi lämnat Birsta idag, somnade dockan. Jag varnade henne och sa att det inte skulle bli särskilt roligt att vakna när vi kom fram. Men jag hade ingen aning om att det var mig det inte skulle bli särskilt roligt för. Hon gapade och skrek som en vettvilling, ålade som en mask och stretade emot när vi skulle få av ytterkläderna. I vredesmod gick hon grinandes in på toaletten och...LÅSTE DÖRREN! Hur kan man bli så sur när man bara är 3 år?! Lät henne sitta och tjura i 5-10 minuter, sen öppnades dörren och ut kom en glad, skrattande tjej. Sanslöst.
Phu!
Men det roligaste av allt idag var nog ändå när jag sjöng: "Noooooobodyyyyyy saaaaaid it was eaaaaasyyyyyy", och den andre i huset sjöng nåt helt annat (galet)...då svarade Luna kort och koncist: Sluta gnäll. Tydligen har vi inga vackra sångröster..?
Ett inlägg.
Ett inlägg om dagen borde man väl få till när man är ledig iallafall? Hör ni det bloggare! *pikpik*
Jag har egentligen inte alls nåt vettigt att tillföra, tänkte bara fortsätta gnälla om förkylningar och hosta. Barnen är friska nu, sånär som på lite hosta, men det överlever de. Mamman har blodiga köttslamsor i näsan och hostar så att halsen smakar slakteri. Men jag överlever jag med så ni behöver inte tycka synd om mig.
Sonen har verkligen gått in för det här med att åka snowboard, och jag är jätteglad såklart! Har väntat i många år på att hans pappa ska lära honom, han var nämligen rätt duktig när vi var unga. Så kom äntligen den dagen, och efter ett par gånger med pappan i backen, så fixar han detta själv. Han tar sig upp i liften galant och nerför backen ganska galant också. Och häromdagen fick han årskort av farfar också! Tycker att man ska utnyttja möjligheten att åka slalom/snowboard när man har en bra backe så nära. Och nu är han ju så stor att han klarar sig utan mig. Bättre att slänga ut pengar på det, än att sitta inne och spela data/tvspel hela dagarna!
Nu har jag varit jätteduktig och somnat på soffan två eftermiddagar i rad, vilket resulterar i att jag är vaken lääänge på kvällen/natten. Har grymt svårt att vända tillbaka på dygnet efter långledighet. Kanske somnar om jag slår på en dålig film. Just ja! Kan verkligen rekommendera serien jag började titta på, The Walking Dead . Problemet är att första säsongen finns ute, 6 avsnitt, men nästa säsong kommer inte i USA förrän i oktober! Men den serien är verkligen värd att se!
2011...året då...
...allt föll på plats? Neee, såklart inte. Tyngdlagen har redan tagit ut sin rätt, så det är nog bara Doktor Plastik som kan rädda detta.
Förutsättningarna inför det nya året ser rätt okej ut måste jag säga. Men man ska aldrig ta något förgivet, så vad som helst kan hända.
Igår packade vi som sagt in ungarna i bilen och åkte till skogen, och det var verkligen hur mysigt och trevligt som helst! Som att åka till en fjällstuga fast det bara ligger ca en kvart bort. Tack igen för att ni tar hand om oss!
Det stora barnet lekte med det andra stora barnet, men innan kvällen var slut betedde de sig båda värre än det minsta barnet. Det minsta barnet har inte riktigt koll på sin egen storlek och vad hon kan hantera. Gråt och tandagnissel är lindrigt om man jämför med vad hon ställde till med när hon insåg att hon inte skulle få tända på PAKETERNA själv! Att förklara för Miss Independent att hon inte får tända raketer, eller att hon inte kan åka snowboard ensam i slalombacken, är ungefär som att säga till hennes storebor att han inte får slicka på lyktstolpen eller lägga handen på varma plattor. Ja, ni fattar, det funkar helt enkelt inte.
Jag lyckades hålla det lilla barnet vaken hela vägen hem i bilen också! Men väl hemma i sängen däckade båda två rätt snabbt. Jag med för den delen.
Nu ska jag fundera ut hur jag på bästa sätt kan fördriva all ledig tid.
Puss!
