Sådan mor, sådan dotter



Jag har ju tydligen kort stubin, men det är inget jämfört med vad min dotter har! De som känner oss borde vid det här laget veta att man inte väcker fröknarna Åsberg hur som helst. Men ibland har man liksom inget val.

Så fort vi lämnat Birsta idag, somnade dockan. Jag varnade henne och sa att det inte skulle bli särskilt roligt att vakna när vi kom fram. Men jag hade ingen aning om att det var mig det inte skulle bli särskilt roligt för. Hon gapade och skrek som en vettvilling, ålade som en mask och stretade emot när vi skulle få av ytterkläderna. I vredesmod gick hon grinandes in på toaletten och...LÅSTE DÖRREN! Hur kan man bli sur när man bara är 3 år?! Lät henne sitta och tjura i 5-10 minuter, sen öppnades dörren och ut kom en glad, skrattande tjej. Sanslöst.
Phu!

Men det roligaste av allt idag var nog ändå när jag sjöng: "Noooooobodyyyyyy saaaaaid it was eaaaaasyyyyyy", och den andre i huset sjöng nåt helt annat (galet)...då svarade Luna kort och koncist: Sluta gnäll. Tydligen har vi inga vackra sångröster..?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0