LogLady

Nätterna blir värre. Jag har stolt berättat för alla (grannar, främlingar, bekanta) att min Prinsessa minsann aldrig gråter på nätterna. Inte ens när hon var liten och alldeles ny. Hon har vaknat och varit hungrig, gnytt till och somnat om, men aldrig varit hysteriskt ledsen. Förrän nu.

Jag antar att det går att skylla på den envisa tanden som inte vill komma upp, förmodligen går detta hand i hand med febern och den korta stubinen. Men mamma vill sova. Jag orkar inte vakna varje kvart (känns det som) och försöka mata nån som inte är hungrig. Men på morgonen går det bra att sova för lilla fröken, vaknar sällan före 9.

Så om ni ser mig och tycker att jag tappat min fräscha look, så förstår ni nu varför.

Timrå Kommun ska återigen SPARA pengar. Vad blir lidande tror ni? Ja inte är det de högsta chefernas löner iallafall. I vanlig ordning är det barnen som ska drabbas. För att göra en lång historia kort- läs här. Man blir bara så ledsen. Sen kan ju alla politiker och resterande vuxna idioter klia sig i huvudet och säga "Varför har det gått så illa med ungdomarna? Varför har de dåliga betyg? Varför finns det gäng som driver omkring och slåss?" Snacka om att bara se tillfälliga lösningar, vart är framtidsplanerna? Helhetslösningen? Arbeta preventivt, vad är det?

Häromdagen var jag på en av Birstas matvaruaffärer. Och vem träffar jag där tror ni!?? Den man minst förväntar sig är och storhandlar. Emma.

Hon var en av mina bästa kompisar på högstadie/gymnasie-tiden. Ja, tills hon övergav våran helgkompis, alkoholen, för lite värre saker. Sen dess har det bara gått utför, har träffat henne ett antal gånger de senaste åren, och det har inte varit på Frälsningsarmén direkt. En gång satt hon och sov på Navet (och va f*n gjorde JAG där??) en annan gång yrade hon runt utanför bussterminalen och ville låna en telefon...tragiskt. Hon säger varje gång jag träffar henne att hon varit drogfri si och så länge, tror hon att jag är blåst? Jag ser väl när nån är påtänd! Metadonbehandlingar hit och dit som är svindyra och (tydligen) totalt värdelösa i längden.

Hur som helst så träffade jag Emma för ett par veckor sen, då kom hon stolt fram och berättade att hon hade en bebis i magen. KATASTROF! Jag kunde ju såklart inte säga det, hon var i bra skick (ja så bra som det kan bli antar jag) och jag vill tro det bästa om människor tills motsatsen är bevisad. Men ändå...Senare den veckan såg jag henne tillsammans med Timrås största missbrukare...spelar ingen roll om hon bara pratade med dem, det ska hon inte göra. Är man drogfri och planerar att vara det i framtiden, så klipper man de banden.

Och så häromdagen på affären då...det märktes klart och tydligt att hon var påverkad av något. Hon och pojkvännen skrek till varandra över HELA affären. Hon berättade att hon varit på UL och att hon också skulle få en flicka, Ida ska hon heta. Stackars lilla Ida har förmodligen abstinens när hon föds till den här grymma, orättvisa världen. Kan bara hoppas att soc verkligen har ögonen på dem. Det är ändå ett liv...

Så fort jag ska göra nåt går det åt h-lvete! Tack vare en viss fru J ser min blogg ut så här, både på gott och ont. Ni kanske märker att hela menyraden är borta...putsväck bara sådär! Är det viktigt att ha den tycker ni? Kan ju liksom underlätta om man vill gå bakåt i tiden, men vem vill det? Ska vi inte blicka framåt istället? Säg vad ni tycker och hjälp mig om ni kan!!!

Vackra ord finns det gott om, men inget ord är så fult och äckligt som cancer.
Vilket är det vackraste respektive fulaste ord du vet?

Ord kan vara fula, otrevliga, svåra...och alldeles underbara. Är det egentligen nån som tänkt på hur fantastiskt det är med ord? Bara små bokstäver som man sätter ihop och som kan bilda de mest avskyvärda meningarna, eller de mest fantastiska. Oj, va djup jag blivit, va? Nej knappast värre än vanligt. Igår var bara en sån fantastisk dag.

Jag har blivit utmanad av Elin!

Vad gjorde du för 1 år sedan?

2007. 27 år.
För precis ett år sen hade jag nyss varit på ultraljud, eller nästan i allafall. Det visade det jag så innerligt hoppades på- en flicka! Den lyckan är svår att beskriva. Visst pojkar är fantastiska och jag älskar såklart min son lika mycket som min dotter, men en flicka är ändå en flicka. Vi bodde i en trea och var väldigt bekymrade över hur sjutton vi skulle få plats när bebisen föddes, det löste sig ju senare den sommaren. Min Mamma höll precis på med sin helvetiska strålbehandling och var väldigt, väldigt sjuk. Jag mådde såklart inte toppen, men vid den tidpunkten hade jag fortfarande hoppet kvar. Jag visste inte att ett älskat liv skulle släckas den sommaren, för att ge plats åt ett annat älskat liv som skulle födas.
Jag jobbade på dagis när jag orkade, och var annars bara hemma och pysslade med sånt som gravida gör. Bygger bo ni vet.

Vad gjorde du för 5 år sedan?

2003. 23 år.
Jag och Jimmy bodde med sonen i en tvåa på Nygatan, gud så mysigt vi hade det där. Så länge den lilla lägenheten räckte. I slutet på maj 2003 gick jag ut behandlingsassistent-utbildningen, jätterolig utbildning med många roliga människor. På sommaren var jag ledig (som alltid) och var antagligen bara på badstranden.

Vad gjorde du för 10 år sedan?

1998. 18 år.
Det året tog jag studenten från konst och-formgivnings programmet. Har för mig att det inte var ett toppenår. Mådde nog inte så bra, visste inget om vad jag ville göra med livet osv. Tror minsann att det var det året jag var och såg Marilyn Manson på Hovet i december. En svår tid alltså...

Vad gjorde du för 15 år sedan?

1993. 13 år.
Ångest. Skulle nog precis gå ur sjuan och hade blivit LVU:ad. Bodde på familjehem (fosterfamilj om ni så vill) och var vilsen. Det var inte pga mig som jag hamnade där, det var mina föräldrar. Jag hade det bra, de var snälla och goa med mig. Hade precis upptäckt cigaretter och alkohol.

Vad gjorde du för 20 år sedan?

1988. 8 år.
Gick i tvåan och hade inte en aning om hur illa livet skulle behandla mig. Vi bodde i ett stort fint hus i Timrådalen, jag gick på Laggarbergs skola.

Vad gjorde du för 25 år sedan?

1983. 3 år.
Bodde i ett annat stort fint hus med mina äldre bröder, allt var frid och fröjd. Familjen var rätt normal vid det laget. Brukade ofta stjäla skor ifrån tonårs-tjejen vi bodde granne med. Redan då var jag tokig i skor. Tror att alla i familjen var lyckliga då, det är nog enda gången vi har varit en familj.

Jag utmanar: Ullis, AHJ, Stanislav och Tågmamman!

Idag är det en stor dag. Min vän, tillika barnens gudmor, fyller år. 32 igen. Börjar bli lite orolig nu, när man når den ålden MÅSTE man börja bete sig vuxet, va? Eller? Alltså inte för att du är omogen eller barnslig på nåt sätt, jag tänkte mer på våra små påhitt. Fast å andra sidan är det väl bra att hålla sig ung? Ja om man inte går till överdrift alltså...

Enda anledningen till att jag ens orkade öppna datorn denna okristliga tid på dygnet, är för att säga

STORT GRATTIS TILL DIG ULLIS!!!

Idag skulle lilla Max i Arboga fyllt 4 år. Om nån är intresserad av att bli blöt i ögat, läs här. 

Jag är relativt frisk idag, men har huvudvärk och lite halsont. Fast det kan man ju leva med. Imorgon återgår livet till det normala igen, pappan till jobbet, sonen till skolan. Då ska jag och bebis vara hemma och mysa i vårsolen (ska det bli nånmer sol i veckan? Nån som vet?), och bara göra en massa roliga ljud med munnen. Hon har lärt sig att prutta med munnen nu. Fantastiskt roligt! Det bara sprutar saliv.

...men tillåts inte att verkligen bara få vara sjuk. Är man mamma så är det bara att peta i sig ett par tabletter och bita ihop. Disken måste ju diskas, barnen matas osv. Jag saknar tiden när man var liten och bara fick ligga i soffan och se på tv och äta sjukgodis. Jimmy har det fortfarande så när han är sjuk. Men han är ju man.

Vaknade i natt och trodde att jag fått mjölkstockning, satan så ont jag hade i ena tutten! Imorse sa Jimmy nåt till bebis om att kossan fått stopp ...han vågade väl säga så när jag var sjuk och  därmed oskadliggjord.
Jag har ont i precis hela kroppen, men som sagt, det är bara att bita ihop. Känner svårt mycket för att knappa in hm.com i adressfältet och tokbeställa med faktura. Men icke. Beställer jag kläder idag blir det bara tok. Koftor och tjocksockar istället för sommarkläder. Nej det får bli en annan dag.

Just nu sitter jag och funderar över vad som är bäst- att ha noll familj och släkt som jag har, eller ha en stor släkt som Jimmy. Jag har kommit fram till att jag isf hellre har det som det är nu. Deras släkt är som en enda stor italiensk maffiafamilj, och helst blandar de inte in andra personer än de som hör till familjen. Så det slutar alltid med att Jimmy får åka runt och hjälpa alla med allt: inställning av tv-apparater, skjutsning/hämtning, däckbyte, handla, barnvakt...ja listan kan göras enormt lång. Jimmy verkar vara den enda i släkten som kan nåt, så det rycks och slits en hel del i honom. Och visst, självklart ska man hjälpa varandra, men det måste finnas nån hejd.

Nu ska jag fixa lite te och sätta mig på bron och titta på när han tvättar bilen. Lördagsskoj.

...hur kul är det här bloggandet? Har mitt svala intresse med årstiden att göra tro? Varför bloggar man? Kan väl lika gärna sitta hemma på kammaren och skriva dagbok. Och får jag mer exhibitionistiska ideér kan jag ju alltid bli aktiv inom politiken.