Nattens härskarinna

Större delen av min gårdag spenderades på Himlabadet, roligt ställe det där. Jag blev som ett litet barn på ett...äventyrsbad. Sprang i trappor och åkte vattenrutchkanor som en vettvilling. Var i princip ensamma där också!! Hur fint och fräscht som helst, kan verkligen rekommendera er som inte varit där, att åka dit.

I natt.

Har jag inte sovit mycket. Igen. Jag fattar inte vad det är med min dotter, hon är besvärligare än alla besvärliga spädbarn utan kolik, tillsammans. Hon pratar inte på nätterna, är tyst som en mus. Ja, förutom när hon är "huschig" och vill ha vatten då. Men kroppen far av och an. Ena sekunden ligger hon vid mina fötter, nästa sekund är hon intrasslad i mitt hår och snurrar det runt runt runt. Ni skulle se mig på morgonen. Ser värre ut än allt ni kan tänka er.

Jag är alltså död. Dödare och dödast. Inte undra på att man däckar på soffan på eftermiddagarna. Hur skulle jag orka jobba när jag är mitt i verkliga mardrömmar på nätterna?

Tur att hon är den vackraste och underbaraste flickan i världen ♥


Spontanitet

Jag river mitt hår och klöser snart ut ögonen. Jag blir less över att resten av världen inte funkar som mig. Detta är givetvis ett stort plus i vissa avseenden, dock inte för det mesta. Jag är så sjukt spontan, hittar på saker från den ena minuten till den andra. Jag blir tokig av att jämt och ständigt behöva planera ihjäl mig. Jag är inte sån. Och visst, jag respekterar att folk inte är som mig. MEN ÄNDÅ! Såklart planerar jag när det är större saker som ska göras, t ex resor eller annat. Men jag planerar inte in dagar när jag kan umgås med folk. "Njaaa, jag vet inte, kanske att vi kan ses på torsdag förmiddag nästa vecka?" Det är inte min cup of tea, så att säga. Fattar inte hur folk orkar leva så inrutade och kontrollerade liv! Personligen skulle jag bli tokig(are)!

Jag vet inte om detta beror på min typiska Skytt-personlighet :) Kanske borde vara lite mindre rastlös och äventyrslysten ;) Men faan va tråkig jag skulle vara då.


Say what !?

Jag har på äldre dar blivit lite smårädd av mig när det gäller skräckfilmer. Har velat se Paranormal Activity rätt länge, men inte vågat. Men i lördags hyrde Henke den, man ska inte släppa iväg en karl på egna missions att t ex hyra film. Men vilken jävla skitfilm! Blev inte rädd ens!

Så nu ska jag nog börja se skräck igen, för det är ju sånt jag gillar :)

Don Juan

Min son har haft övernattningssällskap i helgen, av två tjejer som går i hans klass. Egentligen skulle det vara tre tjejer, men en är sjuk. Herregud, ska jag börja förbereda mig på att bli farmor i unga år? Jag är medveten om att det inte kommer bli barn på några år än, men man borde kanske ställa in sig i tid.

Tanken var att min son skulle sova i sin loftsäng, alltså några meter ifrån flickebarnen. På tryggt avstånd liksom. De skulle sova på en stor madrass på golvet. Jag somnade. De sov på madrassen alla tre. Han i mitten.

Hans pappa skickade sms igårkväll och ville att jag skulle hälsa att "strumpsovaren" inte skulle glömma att ta av strumporna. När jag kom in på rummet så hade han redan tagit av sig dem, hade bara kallingar på sig! Han tar aldrig av sig strumporna annars. Dock hade tjejerna nattlinne och pyjamas på sig.

Ojojoj.


Det pratas...

...om att jag ska på en jobbintervju på ett ställe som en av mina trognaste bloggläsare, arbetar på. Vi får se hur det slutar, är ett tag kvar till intervjun. Vill verkligen ha ett jobb nu!

Helg.

Idag har jag hunnit...

...med en himla massa, dock inte den dagliga städningen. Dagen började med att väcka sonen och få i honom frukost, samt skicka iväg honom på skolan.( Idag och imorgon, har de Elevens Val, så han har hemkunskapat hela dagen lång! Han har gjort hamburgerbröd, pannakaka, sylt och smoothie! Imorgon ska de göra hamburgare, äppelmuffins och lite annat smått och gott. Sååå roligt tycker han att det är!! )

Sen väckte jag liten Prinsessa strax efter 8, frukost, sen dagis för henne. Och i samma veva kom Lill-Brasse! Lill-Brasse är Lindas lilla bebis som jag hade turen att få vakta idag, han är sååååå gullig så ni anar inte :) En hund är han alltså, ingen riktig människobebis.

När Lill-Brasse blev hämtad, drog jag in till stan och hälsade på en väninna, drack lite kaffe och surrade lite skit. När Henke hade mötat klart i stan hämtade han mig, sen for vi och hämtade ut de efterlängtade Mumin-biljetterna! Åh, va min Prinsessa kommer att tycka att det är roligt att gå på Mumin-teater! :D Även mamman kan jag tillägga.

Innan det var dags att hämta på dagis tog vi svängen förbi Toys R Us, och handlade lite mer presenter, det är ju nån som fyller 3 år snart ;) In på Konsum efter det, och sen heeeem! Nu går jag inte ut mer idag.




Min son, min stolthet

Min förstfödde har verkligen imponerat på mig i veckan. Han började med att i onsdags vägra att ha på sig mysbyxor på skoljoggen, istället drog han på sig ett par tighta, håliga (tuffa!!), svarta jeans. Han hade sprungit TVÅ kilometer med dessa paltor på sig, titt som tätt fick han dra upp dem, eftersom han inte hade skärp på sig.
Han vann i klassen, mammahjärtat slog ett par extraslag när jag hörde det. Han är verkligen allt som jag aldrig var i skolan när det gäller idrott.

Sen så har han även impat genom att låta som en mycket ung, men dock erfaren politiker. Han har diskuterat alla riksdagspartier, samt vad de står för, vilka som är höger respektive vänster.

Det sista som han gjorde var att berätta vad han valt som Elevens Val, som de ska ha två heldagar till veckan- hemkunskap! Lill-vännen, mammas...

19 september

Idag är det dags för er att göra ert val, om ni inte redan gjort det! Jag röstade förrförra veckan, så jag kan ligga hemma på soffan och slöa idag om jag vill.

Söndag och kidsen kommer hem idag. Lycka! Huva vad man saknar de små liven när de inte är hemma och ställer till oreda. Och va kallt det blir, det märks att det är två virvelvindar mindre hemma.

Helgen har som de flesta andra helgerna varit lugn, finns tydligen inte så mycket att göra nuförtiden. Jag saknar tiden då man gjorde spontana saker, då man inte var tvungen att planera allt in i minsta detalj. Varför ska man behöva planera i dagar, ibland veckor, i förväg för att träffas och umgås? En kopp kaffe, spela lite kort eller spel...jag är ingen komplicerad människa, ganska enkel faktiskt. Och jag vill att saker ska vara enkla.

Veckan kommer antagligen att gå fort, har massor av saker att göra- föräldramöte, besöka en vän som jag inte träffar så ofta, tvättstuga (jippiiii!, eller?), inhandling av presenter till Prinsessan, hämta pass hos polisen...ja jag kommer knappt märka av att jag är arbetslös!



SÖMN- lyxvara i detta hem

Herregud, Prinsessan ska snart fylla 3 år, och är värre än ett spädbarn på nätterna! Jag fattar inte vad detta beror på, min son har ALLTID sovit som en stock, när han var 3 månader sov han hela nätterna. Hon har aldrig sovit en hel natt, jo, hos sin pappa sover hon förresten. Jag har testat ALLT- sova med pyjamas, sova utan pyjamas, sova med lampan tänd, sova i kolmörker, sova med saga på cd:n, sova i ett tyst rum. INGET FUNKAR!

Nu är det inte direkt så att hennes nattliga besök hos mig är problemet i sig, för jag tycker det är mysigt när hon kommer tassandes. Problemet är hennes bökande! Hon ligger och kastar sig fram och tillbaka, ormar sig ner till fotänden som värsta masken osv osv. När jag vaknar på morgonen känner jag mig som en levande död. De senaste veckorna har varit extrema, jag har ont i rygg, nacke, axlar och en huvudvärk som inte går över.

Önskar att ni som har "problem" på nätterna med era barn, skulle få uppleva detta, för då skulle ni inse att det kanske inte är så farligt. Jag vet att allt är relativt och jag vill inte på nåt vis göra mina problem större än era, men som sagt, ni skulle inte tycka att det var såååå farligt att barnen vaknar.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan med täcke och kuddar, se på IDOL och sen en film. Äta kakor från bageriet, kanske lite chips, dricka te, tända ljus och bara slappa! Det är jag fan värd!

Gulliga tjejer

Min son kom hem från skolan igår och berättade att två av tjejerna i klassen gått runt och frågat alla i klassen hur mycket de tycker om min lilla Prinsessa på en skala från 1-10! Alla tyckte såklart 10 :) En av de här tjejerna skrev sen till mig på chatten på FB och frågade vad jag gjorde, jag svarade och frågade vad hon gjorde. Då skrev hon att hon satt och tänkte på L. Hur gulligt är det inte då?

Så idag följde tjejerna med hem från skolan och har precis gått hem! Det blev middag med storfamilj idag eftersom sonen även hade med en kille hem från klassen. Mysigt :)

Tjejerna hade gjort teckningar på skolan där det stod "L är bäst" och "I love L", de hade klippt och klistrat med hjärtan och prylar. Kul att hon har en liten fanclub fast hon är så liten :D

It´s been a while...

Sorry, men jag hade glömt bort att jag har en blogg också!

Nyheter...jag är så förbannat less på att ständigt läsa rubriker om bilbränder (ja, även branden i stan förra veckan när min väns släkting omkom), blottare och politiskt trams! Jag orkar inte se nåt mer sånt nu, så därför funderar jag på att starta en tidning- Positiva Nyheter, ska den heta! Vad tror ni om det?

Annars så händer det inte så mycket, i vanlig ordning. Jag prisar älgjakten som gör att vi får rå om våran Ann-Helen ett par dagar, då hon bor här :) Det är nåt man kan ta upp i Positiva Nyheter.

Nej, nu ska jag inte störa mer, har ett inferno att ta hand om idag- sonens rum!

Puss & Kram!


Ingen kan föreställa sig...

...hur det känns att stå där vid kistan, för att en gång för alla ta farväl av nån man älskar så djupt.

Idag har det gått tre år sen Mammas begravning. Tre år av sorg, saknad, längtan. Men också tre år av glada minnen, läkning av sår, och skratt när jag minns alla hennes tokigheter.

Jag kan fortfarande komma ihåg hur hennes köttfärsbiffar smakade, hur det luktade i hennes lägenhet. Jag har memorerat hur allt såg ut, vad hon använde för tvättmedel osv. Jag önskar att hon kunde komma tillbaka, om så bara för en liten stund. Vi är några stycken som saknar dig här, Mamma.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken...


Ta hand om de du älskar. En dag är de borta, och då är det försent...

Befogat gnäll ;)

Jag har så jäkla ont i min stackars rygg! Vet inte hur många nätter till den klarar av :( Skulle behöva en bra säng med en bra madrass. Bra för just min rygg alltså. Vaknar på nätterna och kan knappt vända mig, känns som att jag är stelopererad med en sjuhelvetes värk!

TYCK SYND OM MIG!!!

Gnäll!

Är SJUKT less på folks GNÄLL! Men mycket vill ha mer, är det inte så? Jag kan nog också gnälla ibland, t ex över mitt boende. Men helt obefogat är det dock inte! Folk som har jobb, ibland t om DUBBLA inkomster, har ett bra boende, friska barn osv, osv...ska fan ta och tänka efter en stund! Vad finns det att gnälla över? Jo, men alltid kommer man på nåt!! Har man inte problem så skaffar man sig.

Ska jag också gnälla över allt jag inte har? Jag har ingen bil, jag har inte ens ett körkort. Så det går hand i hand, jag kan alltså inte gnälla över att jag inte har en sån eller sån bil. FÖR JAG HAR INTE ENS ETT KÖRKORT! Visst, jag får kanske skylla mig själv som inte har fötts i rätt familj, så jag har det betalt! Jag får aldrig nåt betalt av mina föräldrar, aldrig heller nån hjälp med praktiska saker om jag skulle behöva det. Barnpassning, hjälp med renovering mm. (Tur det finns andra som hjälper till!!)

Jag har heller inte plats för mina förbannade kläder i min SKITLÄGENHET. Jag har inte ens plats för mig själv. DOCK har jag plats för mina barn, det är såklart prioroterat. Jag skulle också vilja ha ett eget sovrum, förstår ni hur jävla mycket man kan önska och längta efter den dagen när man har en sänglampa att släcka? Hur det känns att ligga och fantisera om vad man ska ha på sitt sängbord? Nä. Mitt problem och inte gnäller jag dag ut och dag in om det.

Jobb då? Nä, inte det heller. Jag VILL jobba, vill få mer pengar. Men tydligen växer de inte på träd de där eftertraktade jobben. Men hör ni mig gnälla ofta?

Utomlands skulle jag vilja åka. Jag har aldrig varit utomlands, ja förutom de nordiska länderna då. En gång i livet skulle räcka, sen skulle jag vara nöjd. Sparar pengar, men rätt vad det är så behövs de till nåt annat, viktigare.

Vad vill jag säga med detta? Jo, att man ska vara glad för det man har. För det är jag trots allt. Jag har mina friska, vackra, duktiga och på alla sätt perfekta barn. Jag har tak över huvudet, va tusan, ett sängbord får jag säkert nån gång. I vilket fall som helst så får jag det på hemmet när jag är gammal. Trots arbetslöshet så kan jag ge mina barn det de behöver, vi har mat på bordet, och lever definitivt inte i misär. Resor då? Ja, det kommer jag också hinna med. För jag KOMMER få ett jobb, och då kan jag spara mer pengar.

Gnäll inte i onödan över saker som går att påverka, gläds åt det ni har istället!


RSS 2.0