LogLady

Så här såg det ut i min hall häromdagen. Eller vänta. De flesta dagarna. Skulle verkligen behöva göra nåt åt kaoset- köpa nya skohyllor, fixa med bättre förvaring. Och inte ska ni tro att hatthyllan som sträcker sig över nästan en hel vägg räcker till. Fattar inte, våran familj har inte mer kläder och skor än nån annan familj!?

Vad han heter? Det ska jag presentera i nästa inlägg! ;) Kan iallafall säga att han är det gulligaste jag sett på länge!

Jag är en sån mes.

Vanligtvis.

Men på senare tiden har jag tagit ut svängarna i klädaffärerna. Har köpt saker som jag absolut INTE kan tänka mig att ha på mig, men som är skitsnyggt på alla andra. Rent logiskt borde det väl se bra ut på mig också? Denna vecka har det därför inhandlats två (!!) jumpsuits. En kortbenad och en långbenad. (Så kan man inte skriva ju.) Dock safe:ade jag och köpte svart. För ni vet- svart är alltid svart! Jag vill inte förlora tryggheten och identiteten helt och hållet.

Så nu myser jag bara runt i den långbenade och tänker att den som lyckas få av mig den måste locka med nåt fantastiskt :)

...än man gör sig. Märkligt ordspråk det där. Jag börjar dock känna av åldern när jag svidat om till pyjamas (för längesen) och sonen åker iväg till stan med en kompis och hans pappa, för att gå på bio. Hemskheter när barnen börjar vara uppe längre än en själv!

Igår blev det ingen shopping av det vi tänkt oss, vi sög lite på karamellen, tittade på eländet och sov på saken tills idag. Blev ju finfint! Ska lägga ut bild om nån är nyfiken ;)

Nu är det dags att slänga ner dököttet i soffan och kolla på lite serier (och äta chips, måste komma upp till mina nästan 53 kilo igen.) Antibanta som vissa kallar det ;)

Man borde väl egentlgen sätta sprätt på pengarna som finns på kontot innan det kommer in nya? Imorgon är det ju den 25:e och då fylls det ju på igen, vore kanske dumt att ha pengar kvar då?

Frågan är bara vad jag ska hitta på för roligt? Jag har en liten, liten tanke...kanske delar med mig av den sen ;)

Annars ska jag bara njuuuta av att vara ledig, nästa vecka börjar det riktiga allvaret. Ganska precis på onsdag klockan 5.18. Jag har inte jobbat en enda sommar sen Kim föddes, har värdesatt hans ledighet mer än pengar faktiskt. Men i år ser jag fram emot att jobba, jag har ju ett fantastiskt roligt jobb! Dessutom är han så stor nu att han inte behöver mig på samma sätt. Luna då? Hon kommer vara ledig mycket hon med, hennes pappa har ju semester, plus att jag har lite semester. Och så jobbar jag ju inte varje dag heller :)

Nej, nu bränns det i plånboken!

Tjing!

Dagen började med att sonen skulle till vårdcentralen strax efter 9 för att vi skulle göra en utredning på varför han inte mått bra de sista veckorna. Han har varit galet trött (sovit MER än en tonåring!!), och haft svårt att andas emellanåt. Sen skulle jag hem och STÄDA!

Klockan 17 kom vi hem igen.

På vårdcentralen träffade vi en jättegullig läkare, sååå roligt att de tar barn på allvar nån gång! Hon lyssnade på hjärta, kollade puls, kollade blodtryck och andning. Han fick lämna blodprover för allergi, inte ett pip sa han! Han fick också kolla halsen (mindre roligt), kolla blodvärde, lämna urinprov, kolla magen, och slutligen ett EKG! Han skötte sig exemplariskt hela vägen!

Eftersom läkaren tyckte att hans hjärta slog lite för snabbt så fick vi åka in akut till barnsjukhuset, var väl där runt 11.30. Sen blev det ännu mer väntan i undersökningsrummet mellan alla tester. De kollade syresättningen i blodet ett par gånger (igen!), men fokus låg på andningen. Han fick blåsa i "astmaröret" ett antal gånger, sen fick han andas in astmaspray, sen röret, sen spray...ja så höll det på. Och astmasprayen hjälpte! Så nu har han Bricanyl på prov ett par veckor, sen ska det utvärderas och han ska in på mätning och grejer. Sååå tråkigt att han fått astma igen. Han fick det när han var liten också, men det växte tack o lov bort!

Han har verkligen varit superduktig hela dagen och inte gnällt ett dugg fast det i ärlightens namn har varit skittråkigt! Tur Henke var med och livade upp stämningen, annars hade nog pojkstackarn deppat ihop.

Nu önskar han sig bara en sak när han fyller 11 om ett par veckor: 3 dygn på sjukhuset ( i friskt tillstånd). Han är konstig min lilla kille :)

Först kom sonen hem med dessa:


...sen såg middagen ut så här:


Vilka killar jag har i mitt liv, va? :)

Inatt drömde jag nåt helt sjukt! Känslan har suttit kvar hela dagen, och drömmen var kanske en liten föraning om vad som komma skulle. Inte bildligt talat, tack och lov.

Alla planeter började snurra frenetiskt på himlavalvet. Saturnus och Månen var helt galna! Bara for runt som tokar och fatta va rädd jag var! Nu ska jag lägga mig och hoppas att denna natt blir lugnare.

APT. Har haft en rolig dag, men det visste jag ju redan eftersom jag har världens bästa kollegor. Det som var mindre roligt var att sitta i snökällaren en hel dag när solen håller på att skina ihjäl sig ute. Men, men...

Aveny. Ååååhhhh, va tråkigt det är att äta lunch där! Näe, inte alls faktiskt. Jag och...nä, jag nämner inga namn, vi höll iallafall på att sätta i oss hela noisetteflaskan på glassbuffén.

14.30 blev jag utsläppt ur källaren igen, cheferna på jobbet är snällare än gubben Fritzl. De är t om ganska fantastiska de med! Ja, allt är fantastiskt nu tydligen. Man kan nästan tro att jag ätit nån rolig svamp eller så. Men sanningen är den att jag känner mig väldigt glad just nu, mycket roligt på G :)

Idag glömde vi såklart kamerorna när vi var ute på cykeltur, måste tusan lägga de i skorna om jag ska komma ihåg :/ Gör ett nytt försök imorgon!

Puss!

Fick idag se min sons prov om vikingar i skolan- 25 rätt av 25! Tror ni att man blir stolt? Oh jaaa! Tror ni att man blir ÄNNU stoltare när han var den enda som hade alla rätt av alla i hela fyran, 42 ungar! Hans lärare säger att han kan gå långt och få riktigt fina betyg om han bara vill, och det hoppas vi ju såklart.

Idag har jag mensvärk, satan, jag tror hela skiten ska ramla ut! Imorgon har jag APT, bara att knipa ihop eländet och åka till jobbet med andra ord. Men det blir nog bra, jag har ju underbara kollegor som säkert roar mig så jag slipper tänka på vad som kan hända om jag råkar slappna av ;)


Nu: världens roligaste program- Total Blackout!

Veckan som har gått har mest gått i sömnens tecken, jäklar va jag har sovit! Man skulle nästan kunnat missta mig för Törnrosa om det inte var för att jag tycker om att bli stucken...?! Kan ju vara så att kroppen är lite (extra) trött efter influensan.

Idag har vi vinkat av pappa Jimmy när han åkte flygplan till varmare breddgrader. Var lite halvknepigt att förklara att pappa försvann ovanför molnen, utan att förväxla med Mormor som också är bland molnen. Tur han ringde när han kom fram så Dockan förstod att han inte var död!

Jag lovade ju att uppdatera med bilder också. Vad ska jag skylla på? Jag borde få smisk för detta. Men batterierna i kameran ÄR faktiskt slut! Sen så har det ju inte hänt så mycket heller, ett täcke är kanske inte det roligaste att se. Men imorgon ska jag ta med hela familjen ut på cykeltur tänkte jag. Om det är okej väder. Nästa inlägg kommer innehålla bilder, promise!

Puss &  Kram!

Jag fick mig en tankeställare angående bloggen. Eller ett påpekande, tillsägelse eller vad man ska kalla det. Alla som bloggar sätter ju själv ribban på sitt skrivande, vad man vill lämna ut osv. Min blogg uppfattas kanske som att jag jämt är olyckligt kär. Men så ÄR det ju naturligtvis INTE!

Jag har varit lycklig också genom åren som gått, jag HAR varit kär och allt vad det lyckliga innebär. Som ni alla vet så finns det två sidor av varje mynt, och det är aldrig ens fel att två träter, osv osv.

Angående mitt kärleksliv, eller kärleks-O-liv, så är det ju faktiskt så att det bara angår mig och den person som är objekt för mina heta känslor. Men som ni alla vet så har ju det mesta som skrivits här de senaste åren handlat om Henke. Och som sagt, de som står mig/oss nära vet hur det ligger till, och det är vad som räknas för mig.

Just nu vet jag inte hur livet kommer sluta, jag kan bara hoppas på det bästa. Men det som är säkert är att mitt hjärta fortfarande klappar för Henke. Och det går (tyvärr!!) inte över. Sen spelar det ingen roll vad nån säger om vad som är rätt eller fel. Känslor är känslor och det är inget som går att radera eller bara plocka bort för att de inte är bekväma eller passande. Så om framtiden blir lycklig eller olycklig här på bloggen, det kan ingen förutspå.

Puss på er!