Kaffe och nikotin- finaste kombon ever
Jag är inne på mitt 3:e dygn utan snus. Tror knappast att det är nödvändigt att (be)skriva hur jag mår. Min son sa igår att jag lät som Robinson-Robban när jag pratade. (Jag skrek antagligen över nåt helt oväsentligt.) Men jag hörde det själv också, tro inte att jag inte har självinsikt. Ett par gånger under gårdagen fick jag Robbanröst. Visst är det lite otäckt, va? Vid närmare eftertanke så var jag nog ensam när det hände...ja, ni hör ju själv.
Iallafall. Jag la mig och sov på soffan på söndageftermiddag, vaknade och tänkte att nu får det vara slutsnusat. Och så blev det. It´s all about the money. Fatta att jag slösat över tusen spänn i månaden på INGENTING!
Sitter och dricker morgonkaffe nu, men det saknas nåt. Kan det vara tro? Choklad? Sällskap? Vad man än gör, så kommer den stora saknaden.
Helena och Ante var på besök i helgen, roligt att prata gaaaaamla minnen.
En orange lapp för att påminna.
Oj, nu var det lite längesen sist, va? Tänkte dela med mig av nåt roligt!
Min son är ju en favorit bland flickorna- de gråter över honom och en tjej har t om hotat med självmord för att han inte var kär i henne. Han verkar dock ha lagt kärleken på hyllan ett tag. Bra idé om ni frågar mig. Om han har ett förhållande ska alla bara förstöra för honom och snacka skit och hitta på lögner osv. Tjejer såklart.
Iallafall. Idag hade det hänt nåt roligt på skolan. Tjejerna i klassen bråkar om honom, och till slut pratade han med sin lärare. Hon kom på den briljanta idén att de fem tjejerna som tjafsade skulle få skriva ett meddelande på orange papper och sätta fast på bänken så att de skulle bli påmind. På lapparna stod det:
Kim vill inte vara ihop med mig.
