LogLady

Vill berätta för er om en vän till familjen, vi kan kalla honom K. Han är förevigt otursföljd, hans karma är skit. J säger att han förmodligen blir en dyngbagge i nästa liv, kan ligga nåt i det. Jag skulle kunna sitta hela natten och skriva om allt skit som den mannen fått utstå tack vare oturen, men jag nöjer mig med helgens äventyr. Han ringde igår och hade då myror i hela källaren!! Som om det inte räckte, hade hans fru upptäckt en mus i källaren. K hade hittat det som han kallar hålet till helvetet, och lagt lite ost där. Morgonen efter var osten borta. K är övertygad om att detta verkligen är vägen till helvetet, han tror att det sprakar och glöder innanför. Snäll som jag är lugnar jag honom med att det säkert BARA bor jättespindlar därinne, som dessutom äter möss. Han har spindelfobi, behöver jag säga det..?

Idag hade K satt ihop en barngrind till trappen. Det hade tagit TRE timmar!!!! Hur är det möjligt? Det är fantastiskt roligt att lyssna på hans bekymmer, jag försöker övertala honom att leva ett mindre syndfullt liv så kanske det blir lugnare. Han lyssnar inte på mig.

Och så dagens skratt;

Skulle fråga sonen om han visste att K hade haft cancer som barn. Ville mest att han skulle se att man inte behöver dö av sjukdomen.  Allt blev (i vanlig ordning) fel.

Jag;                  Visste du om att K hade cancer när han var liten, som dig?
 
Sonen;             HAR JAG CANCER??????????

Usch och fy vilken elak mamma. Menade ju när han var lika liten. Var ju inte meningen att det skulle bli så dumt. Men shit va kul det var att se hans ansiktsuttryck!