X-FILES
Nää, jag har inte varit på bio och sett Arkiv X. Därmemot så har jag varit i lokalen bredvid och förlustat mig. Eller de andra förlustade sig över mig *eller nåt*. Jag tror att varenda kille som varit kär i mig (inte jag i dem såklart) var där.
Detta är mycket olustigt eftersom jag gärna vill blicka framåt (tack för de visa orden Ullis!), och helst radera allt som varit innan Jimmy. Tyvärr så har ju alla ett förflutet.
Ett ex berättade för mig att jag var den underbaraste människan han träffat och han älskar mig så otroligt mycket fortfarande, det har bara gått 3(?) år...*suck* Han bor i Ö-vik nuförtiden, men åker alltid genom Timrå när han ska besöka Sundsvall, i hopp om att få se mig. Han visste t om vart jag bor, vart gatan ligger och allt. Hade han minsann kollat upp på nätet. Är det nu man ska bli orolig och tänka lite extra på att låsa dörren?
Dagen idag har mest gått ut på att sova, vila, sova och bli dragen i håret av Prinsessan. Fortfarande inte köpt löshår som hon kan snusa på istället för mitt hår.
Jimmy står i köket och lagar gomiddag. Jag och A-H ligger på soffan som två döda sillar, ingen säger nåt. A-H ligger bara och stirrar in i soffyget, måste skaka på henne och se om hon lever. Jag längtar tills det är kväll och jag får krypa ner under täcket och kolla på...X-FILES.
Tack för en trevlig kväll tjejer, det måste vi göra om!
Gästblogg
Tjingeling, detta är Ullis (EnsammaMamma) som skriver. Bruttorna (Anki och Ann-Helen) har kommit och vi har ätit middag, druckit sprit och försökt komma överens om vilken musik som ska spelas. Vi har så olika musiksmak, så det är inte klokt....
Snart ska vi ta bussen in till stan, taxi går inte för sig eftersom "Att åka buss är halva nöjet" säger Anki.
k
Sömn-ätare
Om man nu ska gå i sömnen, kan man då inte göra nåt bättre? Äta kan man ju göra när man är vaken. Tänk va härligt att bara säga "Nä, men det kommer jag inte ihåg. Är det sant? Jag måste ha gjort det när jag sov."
På en gång poppar det upp massor av tillfällen när jag skulle kunnat använda denna ursäkt. Och nu när jag tänker efter så...hmmm, kan det inte vara så? Det skulle ju förklara en hel del.
Ps. Är det nån som har en bit löshår till övers?
Tiden efter
Här kommer slutet på den hemska berättelsen. (Starta youtube-klippet!)
När en människa dör så är det inte bara att sätta sig ner och gråta och mer eller mindre deppa ihop. Nej då ska genast lämplig begravningsentreprenör uppsökas. Jag uppsökte Fonus och Richard Skoog. Eftersom jag aldrig varit på en begravning i hela mitt liv så var jag mer eller mindre som ett frågetecken. Hur funkar allt?
Där satt jag alltså två dagar efter att min Mamma dött, helt ensam, och skulle fatta en massa viktiga beslut.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag gick dit ensam, förmodligen propsade jag på det eftersom jag tror att mitt psyke och min själ är gjorda av stål.
På bordet framför mig låg det högar med pärmar, bara att välja och vraka.
Jag ska alltså välja min egen Mammas dödsannons. Min Mammas. Med allt ifrån text och symboler till namn. Efter det ska jag välja kista, urna och blommor. Hur lätt tror ni det är? Jag skulle ensam bestämma datum för begravningen, vart den skulle hållas, vilka sånger och psalmer som skulle spelas och sjungas.
När jag hade varit till Mamma på sjukhuset sista gången fick jag med mig hennes tillhörigheter hem. Väskor med hennes kläder, nycklar, ja det hon hade haft med sig till sjukhuset. Vad skulle jag göra med det? Och vad skulle jag göra med hennes saker i lägenheten?
Ca 10 dagar efter hennes död hade min yngsta bror U fortfarande inte hört av sig. Han var väl ute och firade sin 40års-dag. Jag och min äldsta s.k bror bestämde att vi skulle åka till lägenheten utan honom och ta det vi ville ha. Vi delade upp foton och andra minnessaker och la lite i en kartong åt honom. Det var fruktansvärt jobbigt att vara hemma hos henne och rota runt. Men jag sa hela tiden till mig själv att det inte är viktigt längre, där hon är nu behöver hon inte de här sakerna.
Två dagar senare skulle min Mammas vänninor få komma och hämta det de ville ha. Dumt att kasta kläder och annat.
Även min pappa skulle komma då eftersom han hade kvar kläder, verktyg och ja, i princip allt. Han hade lämnat Mamma 2½ år tidigare men inte hämtat sina saker. Han hade levt med henne i över 40 år.
Jag och Jimmys mamma kom till lägenheten en timme tidigare, men rätt vad det är så rycks dörren upp och en påtänd U rusar in och gapar och skriker. Han undrar vart tv:n, soffan och allt annat av "värde" är. Naturligtvis ska han sälja sakerna och köpa tillfällig lycka för pengarna. Jag och Jimmys mamma flyr från lägenheten när det börjar kastas saker.
Min s.k pappa dök aldrig upp, han hade skickat U. Duktigt. Damerna som skulle få kläder och annat kunde inte heller gå in. U intog lägenheten och gjorde den till en knarkarkvart. Han hade sökt igenom rubbet och hittat lite morfin som han kunde sälja. Han hade även hittat det andra paret nycklar, de som Mamma hade i väskan. Så i över en månads tid bodde han där med sin pundarbrud. De gjorde det riktigt mysigt med filtar för fönstren osv. De hade ätit upp Mammas hemlagade mat som de hittat i frysen. Det värsta av allt var att U hade slitit ut allt ur garderober och byråer. Alla Mammas gardiner, dukar, kläder, handdukar mm, låg utslängt på golvet. Allt Mamma varit så noga med och vikt fint och prydligt. Sedan hade de bara trampat omkring på allt. Det mina vänner, kallas gravskändning. Och jag lovar, det finns inte en enda gud i hela världen som kan förlåta det han gjorde mot henne.
Min s.k pappa var också arg på mig. Han undrade vart alla hans saker, som tv och soffa, hade tagit vägen. Flyttade du inte för 2½ år sen kanske? svarade jag. Men han skulle minsann se till så han fick igen allt. Såklart hade han inga kvitton kvar. Jag vet inte om han nånsin hämtade alla sina verktyg och kläder eller om U sålde allt, jag bryr mig inte heller. Jag vet att jag tog de saker som betydde mycket för mig och allt annat skiter jag i.
Under dessa veckor sov jag inte mycket. Och jag hade ca en månad kvar av min graviditet, så livet var jobbigt ändå.
Begravningen ägde rum den 7 september, den dagen var varm och fin. Jag gick på min första begravning och kunde äntligen börja se framåt igen. Ceremonin var enkel, men vacker. Precis så som Mamma hade velat att den skulle vara. Nu skulle jag på nåt sätt försöka kombinera lyckan över att få en bebis med sorgen efter Mamma. Jag grät inte, knappt ens på begravningen (jävla Afzelius). Men jag hade haft det mesta av mitt sorgearbete medans hon levde.
Vila i frid, Mamma.
Veckans höjdpunkt
Idag vill jag ännu mer ha ett jobb, så jag ska anstränga mig de närmsta dagarna. Prinsessan är alldeles galen och visar tydliga tendenser till att ha fått sin mammas humör...hon med...suck.
Men hjälp mig då!
Payday
Nej nu blir det en powerwalk och sen en nyttig smoothie. Öh...näe!
Ps. A-H! Jag väntar med spänning på listan.
Dagens ros
Fick ett sms imorse...det stod att jag skulle kolla Dagens ros i Dagbladet. Se själva. Viktigt att nämna att Urban är en av mina bröder, tillika en av Timrås största knarkare. Tragiskt men sant, jag tänker inte göra nån fin omskrivning. Ja Kjell och Marita...ni är väl kanske liiite naiva om ni tror att Dagens ros ska kunna hjälpa honom till ett bättre liv. Ta tag i erat eget liv istället kanske?
Sen så måste jag tillägga att våra presenter inte var dyra. Och de fick vi för att det var en tung och jobbig helg.
Solen värmer igen
Jag vill börja med att tacka för alla stärkande och värmande kommentarer. Det gjorde helgen lite lättare. Och hur skönt är det inte att få skriva av sig??
Annars har helgen varit jättebra, det var en stund där på fredagsförmiddagen som jag höll på att deppa ihop, men sen har jag varit sysselsatt och haft sällskap hela tiden, så jag har varit glad.
I fredags åkte jag, Ullis och Eddie till Mamma. Eftersom det är Eddie´s farmor är det extremt viktigt för honom att få köpa saker och sätta vid graven. Denna gång hade vi med oss blommor, en sköldpadda, en fjäril som fladdrar i vinden och ett rött hjärta. Min son är totalt ointresserad av sånt så han valde att åka till sin pappa istället, och där är han fortfarande...
Igår var jag med Ullis på Birsta City ett par timmar och köpte SKOR!!! Det är nog det roligaste man kan handla. Jag och Ullis är lite speciella när vi handlar tillsammans...vi har totalt olika stilar men ändå handlar vi ofta likadana saker. Rätt roligt. Detta hände även igår.
Efter middag och diverse bestyr kom Ann-Helen och hennes ängel Stoffe. De hade med sig paket!! Två till mig som innehöll rosa ljuslyktor (som hon visste att jag ville ha), och en massa partylite-ljus. Prinsessan fick tre paket som innehöll bodysar och en klänning. TACK! Detta var för att muntra upp mig och det lyckades definitivt!
A-H lämnade sin lilla ängel hos oss så vi fick ha honom för oss själva en stund. Tror det var uppskattat från alla håll.
Vi satt och tittade på "Sommarkrysset" och jag frågade honom vad han skulle göra om han skulle vinna 50 000.
Svaret blev: "Jag skulle köpe ett hus till mamma." Tanken var ju god iaf.
Återigen...tack till er som tagit hand om mig i helgen och sett till så jag inte haft så många ensamma stunder så jag haft tid att grubbla för mycket.
22 augusti
Sen har jag drömt om Mamma mest hela tiden. Pappa ringde och berättade att Mamma hade tagit självmord med hjälp av tabletter, sen skulle hon hänga sig men hann inte med det...(?)
Sen i nästa dröm skulle Mamma också få en bebis. Ja det har mest bara varit tok hela natten. Undra om det finns nåt smink i världen som kan dölja min trötthet?
Jag har legat och funderat och snurrat i sängen. Hur hade Mamma det den här natten för ett år sen?
Den hade varit plågsam och fylld av smärta. Det var hennes sista natt. Hon dog 6.55 på morgonen,
Då började mitt egna lilla helvete.
Ett år av sorg och saknad. Ett stor bit av mitt hjärta har ryckts bort och det gör så ont.
Mindre ont för varje dag, men det finns ett tomrum som aldrig kan fyllas igen.
Saknar fortfarande dina spontana telefonsamtal, din röst, din omtanke och din kärlek.
Jag saknar din mat, tänk att jag aldrig mer får äta din hemlagade mat. Ingen kan mäta sig med dig
på den fronten. Idag kommer jag åka till det stället som är din sista viloplats, det stället som
du själv lekte på som barn. Det stället som du och dina bröder förknippar med den lyckligaste tiden i era liv.
Det är så ofattbart att du är borta, fast ett helt år gått. Det har gått så fort fast ändå så sakta. Mycket har hänt...
Det största är att jag fått en Dotter. Tyvärr hann du aldrig träffa henne och det gör så fruktansvärt ont. Jag tror inte på övernaturliga saker, men hoppas för allt i världen att du fått se henne och klappat henne på kinden.
Solen skiner idag, men det spelar ingen roll just nu. Idag kan ingen sol värma mig inombords.
Jag och Jimmy skulle möta pappa och min ena bror och hans sambo i garaget på sjukhuset 10.30.
När vi åkte upp i hissen sa ingen ett ljud. Alla visste vad som väntade, men inte hur det skulle kännas.
Det satt en lapp på dörren till hennes rum om att anhöriga skulle säga till personalen innan vi gick in. När dörren öppnades för oss brast det. Tårarna sprutade från de flesta. Där låg hon...kivinnan som gett mig mitt liv, som tagit hand om mig under alla dessa år. Hon som jag skrattat så mycket med och åt. Hon hade på sig en rosa pikétröja och ett jättefint virkat täcke över sig. Mellan händerna hade hon en röd ros. Hon var död.Min Mamma var borta. Blicken tom, ögonen glanslösa. Kroppen alldeles stel och kall. Det var klart nu, hennes lidande var över. Hon skulle aldrig komma tillbaka till mig. En vansinnig och hjärtslitande känsla. Min älskade Mamma.
Din plåga har slocknat, det skedde i frid
trots att Du kämpat en ojämn strid.
Din låga har brunnit trots hårda vindar,
den värmde oss alla som kunde den se.
Kampen var hård men Du vann dock till slut,
ty allt det Du skänkt oss kan aldrig dö ut.
Etta med kokvrå?
Jag orkar inte mer. Jag har skräp runt hela huset efter diverse renoveringar och utgallringar i leksakslådor och garderober.
Som om detta inte vore nog...jag har en dotter som beter sig som ett spädbarn och vägrar sova på nätterna. Om man äter välling runt 20-21...visst borde man då överleva en hel natt? Hon vaknar och håller på att svälta ihjäl, drar mig i håret och stoppar det innanför tutten. Ibland håller jag nästan på att bryta nacken pga alla konstiga sovställningar. Men har hon bestämt sig för att ha mitt hår innaför sin tutte så har hon.
Igår höll hon igång från 15 till 22 utan sovavbrott. Sen när hon väl är i sängen så ställer hon sig bara upp och kastar tutten på golvet.
Nån som har lite valium?
Mc-bruttan
Håll mig borta därifrån!!!
Hem för att äta middag och sen till bebisen (som bor ca 1 minut från oss) igen för att dricka skumpa!
Men hur bebis-sugen blir man inte?
Ny bebis
Jag är såklart jätteglad för deras skull, men jävligt bitter. Första värken drog igång runt 5, en timme senare är bebisen född. 10 minuter efter att de klev ur taxin föddes hon. Ja en del har det lätt. Känns som att jag snart kommer vräka ur mig hela min förlossningshistoria. Men samtidigt, hur roligt är det att läsa om?
Vansinnets vansinne
Och jag kan nämna att det inte bara är en gång jag fått detta mail. Hallå??
Vanligtvis skickar jag aldrig detta slags mails, men
detta fick jag skickat från en god vännina,
som är advokat och som tyckte det var en intressant
möjlighet.
Hon berättar att det fungerar!
Vi har under inga omständigheter något att förlora!
Min vänninga berättade: Jag är advokat och kan lagen.
Detta är säkert.'
'Kära Vänner!
Detta är inget skämt.
Bill Gates (ägare av Microsoft) delar ut av sin förmögenhet.
Om ni inte tar detta mail på allvar, kommer ni att ångra er!
Windows är fortsatt det mest använda programmet.
Microsoft och AOL gör ett försök med utskick av
detta elektroniska besked (e-mail beta-test).
När du sänder detta mail vidare till dina venner, kan
Microsoft spåra när vi använder programmet under 2
veckor.
Till varje person, som skickar detta mail, betalar
Microsoft 245 EURO.
För varje person, som tar emot detta mail och sänder det
vidare till andra, betalar Microsoft 243 EURO.
För varje tredje person, som tar emot mailet, betalar
Microsoft 241 EURO.
Under de närmaste 2 veckorna kontaktar Microsoft dig för
att bekräfta din adress och för att sända dig en check.
Med vänlig hälsning
Charles Bailey
General Manager, Field Opérations.
1-800-842-2332 Ext. 1085 or
904/245-1085 or RNX 292-1085'
'Tänkte att detta var svindel, men 2 veckor efter att ha
mottagit och vidaresänt detta mail,
tog Microsoft kontakt med mig för att få min adress och
jag mottog en check på 24.800 EURO.
Du ska sända detta mail innan testet löper ut.
Sänd det tilt så manga som muligt.
Om någon har möjlighet att göra detta så är det Bill
Gates.
För honom räknas det som en reklamutgift.
Du bör kunna motta minst 10.000 EURO.
Intel och AOL förhandlar om att fusionera, varvid
bolaget blir det största i världen.
För att vara säkra på att även i fortsättningen vara det mest
använda, har Intel och AOL gjort ett försök som detta.
Vänligast
Maria José Marcela delgado
Junta de Andalucia, Spanien'
Lene Møller Andersen
Världens i särklass fulaste sko!
En bekant till mig bär dessa avskyvärda skapelser på sina fötter. T om jag som har en förkärlek till fula och konstiga skor, tycker att det här är att ta i. 
Kör bilden i miniatyr så att den inte tar sån plats med sin fulhet.
Hektiskt
Jag har haft en väldigt innehållsrik helg, igår han jag inte ens kolla alla bloggar.
Igår morse begav vi oss tidigt till Sättna för att kolla på lite fart och lyssna på lite drag! Jag ville åka dit förra året också, men då var jag garvid och valde att inte åka. Onödigt att riskera nåt anser jag.
Hur som helst så var det sååå roligt där. Vilken upplevelse! Sonen gnällde konstant över både det ena och det andra...
"Jag håller på att bryta öronen av hörselskydden", "går det inte på tv? det luktar så illa?"Ja det haglade gnälliga kommentarer. Prinsessan märkte nog inte ns av att vi var där, hon somnade så fort vi kom fram...så här söt var hon iaf i sina hörselskydd...
Sen bar det av hemåt igen för att äta, dricka och umgås med grannar. Det var trevligt tills det började bli mörkt och folket blev högljudda. När jag äntligen låg hemma i sängen och blev varm igen, så kommer en granne inrusandes med sonen som krockat med an armbåge i hoppborgen. Detta blev resultatet av det. 
Återkommer med bilder från festen senare...sonen kräktes just över hela golvet...suck. Akuten nästa.
17 juli
Satt som vanligt och kollade nyhetena på Aftonbladet, men höll på att sätta morgonkaffet i halsen! Nu är jag riktigt upprörd, ledsen, besviken och arg. Harry Potter-premiären är uppskjuten från november tills juli nästa år! Hallå??
Okej om man skjutit på den en månad eller så...men ÅTTA MÅNADER! Tråkigt...
På begäran av fru Jalonen
Annica har fixat och trixat med den fina bäckbilden. Så här blev resultatet.
Tack Annica för att du gör mig vacker:)
Mormor på besök...
Nu har idag anlänt. Inte så roligt eftersom jag är en sån människa som altid tänker tillbaka på samma datum året innan. Det kan påverka mig rätt mycket. Idag är det iofs inte så konstigt. För precis ett år sen hade jag och Jimmy suttit på sjukhuset ett par timmar redan. De ringde på morgonen och tyckte att jag skulle komma in eftersom Mamma hade långa andningsuppehåll. Vi satt där tills klockan 21.30 på kvällen. Då gav vi upp och andningen var lite stabilare.
Vi satt där i rummet och bara lyssnade och lyssnade, skulle det vara sista andetaget? Jag tog hand om Mamma och fuktade hennes läppar och mun med en bomullspinne. Jag höll henne i handen och jag strök håret från hennes panna. En konstig situation eftersom jag inte var van att ha sån kroppskontakt med henne. Även fast det kändes ovant så visste jag att det var nåt jag måste göra för oss båda annars skulle jag få ångra mig resten av livet. Jag visste att jag verkligen gjort ALLT i min makt för att hjälpa henne under sjukdomsperioden. Jag sa att jag älskar henne.
Jag vet att hon på nåt plan var medveten om att jag satt där vid hennes sida.
Vi som var där satt själv och höll andan genom nästan varenda andningsuppehåll. När hon andades igen så pustade vi ut. Samtidigt ville vi bara att det skulle få ta slut. Att hennes plåga skulle få vara över. Att hon skulle få gå vidare.
Jag läste i en broschyr som landstinget gett ut om den sisat tiden i livet. Där stod det att hon kunde bli pigg efter den här upplevelsen och vara så några dagar innan livet var slut. Jag visste vad jag hade att vänta mig. Det gjordes även en liknelse mellan den sjuka och ett skepp som seglar iväg från stranden. Till slut blir det bara mindre och mindre för att till sist försvinna.
Samtidigt som allt detta hände, hade jag ca 1½ månad kvar till beräknad förlossning. Glädjen inför att få ett barn var inte så stor som den borde varit. En person jag älskade skulle dö och ett annat älskat liv skulle komma till världen.
Under hela tiden var det endast jag av mina syskon som var hos Mamma. Min far, som ca 2 år tidigare hade lämnat Mamma för nån alkiskärring utan vare sig hem eller nåt annat, hade besökt Mamma några dagar innan. Han satt på en stol i rummet och drack Marinella.
Efter den här dagen var både jag och Jimmy helt knäckta. Vi visste vad som väntade med begravning och allt som hör till när någon dör. Alla olika myndigheter som skulle kontaktas, släkt och vänner. Eller egentligen visste vi ingenting. Jag hade aldrig ens varit på en begravning.
Halv brutalt
Såg en film igår som jag varmt kan rekommendera. WΔZ heter den, huvudrollen spelas av Stellan Skarsgård. Mådde riktigt illa efter jag sett den, och det är ju så det ska vara med filmer. Man ska bli berörd.
Jimmy vill se alla ilmer som släpps i "videobutiken" , men jag är så grymt kräsen. Han brukar retas och säga att jag bara ser filmer som innehåller ordet SAW eller en massa motorsågsgalningar. Sant förvisso. Ni kanske kan lista ut varför jag gav filmen en chans igår...WΔZ=SAW baklänges...ja eller nästan iaf.
Nu ska jag hålla Jimmy tapetserar-sällskap!
Ego
Gillar den här bilden. Trots att jag själv är med på den. Den är tagen i juni förra året, därav magen :D
Playlist
Eftersom jag vet att ni tycker att min musiksmak är från helvetet, så ska ni få chansen att få med era egna favoriter. Jag vill ha en lista på minst 10 låtar innan den 29 augusti. Jag lovar inget, men har du tur så kanske just din låt dyker upp på min egenkomponerade playlist. (Inte särskilt troligt, men det låter ju bra, eller hur?)
Men innan den festen är det en annan fest. Jimmys skånska imitation av Björn Källmans imitation ekar i skallen på mig.
På lördag har vi familjedag här hemma på området med hoppborg, tipsslinga, grillning och på kvällen trubadur. Inte ska Anki dricka likör 43 iallafall. Det är ett löfte.
Förmiddagen
Prinsessan har vattenkammat hår...
Det tar sig! Sakta men säkert.
Mamman och bebisen på väg ut i skogen. Kolla i hennes hand...en bil! Hallå!??
Utan tvekan världens vackraste kille. Och han är min!
I skogen...
10 månader!!
Idag är det i allafall 10 månader sen det där hemska/underbara hände. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot ettårs-dagen. Fattar inte vad som gick snett.
Men nu är det 10-månaders dagen som ska firas, en sak i taget.
Prinsessan försöker hitta nåt gott på golvet...kanske nån tappat nåt?
Bus eller godis?
När, var och hur?
Jämställdhetens baksida
Kan ni snälla, snälla hjälpa mig med tips?
Äntligen...
...är det höst! Underbart!
