22 augusti
Sen har jag drömt om Mamma mest hela tiden. Pappa ringde och berättade att Mamma hade tagit självmord med hjälp av tabletter, sen skulle hon hänga sig men hann inte med det...(?)
Sen i nästa dröm skulle Mamma också få en bebis. Ja det har mest bara varit tok hela natten. Undra om det finns nåt smink i världen som kan dölja min trötthet?
Jag har legat och funderat och snurrat i sängen. Hur hade Mamma det den här natten för ett år sen?
Den hade varit plågsam och fylld av smärta. Det var hennes sista natt. Hon dog 6.55 på morgonen,
Då började mitt egna lilla helvete.
Ett år av sorg och saknad. Ett stor bit av mitt hjärta har ryckts bort och det gör så ont.
Mindre ont för varje dag, men det finns ett tomrum som aldrig kan fyllas igen.
Saknar fortfarande dina spontana telefonsamtal, din röst, din omtanke och din kärlek.
Jag saknar din mat, tänk att jag aldrig mer får äta din hemlagade mat. Ingen kan mäta sig med dig
på den fronten. Idag kommer jag åka till det stället som är din sista viloplats, det stället som
du själv lekte på som barn. Det stället som du och dina bröder förknippar med den lyckligaste tiden i era liv.
Det är så ofattbart att du är borta, fast ett helt år gått. Det har gått så fort fast ändå så sakta. Mycket har hänt...
Det största är att jag fått en Dotter. Tyvärr hann du aldrig träffa henne och det gör så fruktansvärt ont. Jag tror inte på övernaturliga saker, men hoppas för allt i världen att du fått se henne och klappat henne på kinden.
Solen skiner idag, men det spelar ingen roll just nu. Idag kan ingen sol värma mig inombords.
Jag och Jimmy skulle möta pappa och min ena bror och hans sambo i garaget på sjukhuset 10.30.
När vi åkte upp i hissen sa ingen ett ljud. Alla visste vad som väntade, men inte hur det skulle kännas.
Det satt en lapp på dörren till hennes rum om att anhöriga skulle säga till personalen innan vi gick in. När dörren öppnades för oss brast det. Tårarna sprutade från de flesta. Där låg hon...kivinnan som gett mig mitt liv, som tagit hand om mig under alla dessa år. Hon som jag skrattat så mycket med och åt. Hon hade på sig en rosa pikétröja och ett jättefint virkat täcke över sig. Mellan händerna hade hon en röd ros. Hon var död.Min Mamma var borta. Blicken tom, ögonen glanslösa. Kroppen alldeles stel och kall. Det var klart nu, hennes lidande var över. Hon skulle aldrig komma tillbaka till mig. En vansinnig och hjärtslitande känsla. Min älskade Mamma.
Din plåga har slocknat, det skedde i frid
trots att Du kämpat en ojämn strid.
Din låga har brunnit trots hårda vindar,
den värmde oss alla som kunde den se.
Kampen var hård men Du vann dock till slut,
ty allt det Du skänkt oss kan aldrig dö ut.
Har tänkt på dig hela morgonen... Satt i bilen kl. 06.55 och visste att för exakt ett år sedan slutade hennes hjärta att slå, hennes kamp var över - men din kamp startade. Minns fortfarande telefonsamtalet kl. 07.05, och jag förstod innan jag svarade vad det var.
Eddie köpte en fjäril som vi ska åka till graven med sedan efter jobbet. Vi kanske ses där..
Kram på dig! jag skickar lite värme till dig, och hoppas att det känns lite bättre
Ja du min vän..Jag vet inte vad jag skall säga eller göra..Men du är en otroligt stark männsika... Ingen kan någonsin förstå det du går igenom.. Men du kämpar och har alltid ett leende på läpparna, skrattar och får en och se på allt med andra ögon...
Tusen kramar med styrka och sömn...
Ah.. så ont i hjärtat jag fick nu. Kram igen.
Du har funnits i mina tankar hela dagen... Kram
Älskade vän!
Nu får du mig att gråta också!
Jag tror ändå att de finns med oss på något sätt. Säkert har din mamma böjt sig över din dotter och kysst henne på pannan när hon sover. Många gånger. Hon finns där. På något sätt. Och säkert var det henne du hörde inatt. Hon vill bara att du ska förstå att hon känner din saknad och din kärlek. Hon vet att du älskar henne. Lita på mig.
Mina varmaste kramar!
Nu måste jag snyta mig...
KRAM!!!!
Lilla Anki. Ibland hemsöker farsan mina drömmar också. Även om det inte är så ofta så händer det. Nu kanske det är en annan sak för mig, det var ju snart 20 år sedan han dog, men vad jag menar är att jag vet att det är jobbigt ibland.
Tänker på dig! Kram kram
Min mamma fyller år 22/8 och D blev 10 månader - jag skickar lite glädje från oss. KRAM
Usch, jag ramlade in på den här bloggen av en slump och blev tagen av detta inlägg. Jag lider med din sorg och skickar en sänder dig en värmande tanke från en främling som är lyckligt ovetandes hur denna tragedi kan kännas.
