LogLady

...ett STORT TACK till er som hjälpte till före, under och efter gårdagens festligheter. Egentligen är det Ullis och Ann-Helen som gjort att det blev en så lyckad dag. Jag finner inga ord för hur otroligt glad jag är över att ni hjälpte mig med allt. Ann-Helen klev t ex upp bakis(?) och plockade vitsippor 9 på morgonen. För att inte tala om tårtorna! De var finfina och såååå goda! Även tack till Linda som fixade rosorna:)

Ullis...åh Ullis. HUR skulle jag klarat mig utan dig? Det är tur att du tar på dig rollen som min mamma när det behövs. Du tänker på allt som jag inte tänker på. Jag är ju så spontan och tar allt som det kommer, medans du planerar allt in i minsta detalj och förutser olika scenarion. Jag behöver inte säga mer antar jag.

För er som inte läst Ullis blogg kan jag ju berätta att jag höll på att förstöra hela dopet igår. När vi ska sjunga första psalmen börjar jag småfnittra, det hela höll på att sluta i ett asgarv! MEN...jag lyckades avstyr det! Jag är alltid så. När jag vet att jag absolut INTE får skratta så brister det totalt. Helst när jag är nervös. Det som fick allt att urarta igår var när Ullis sjung. Och nej, hon sjunger inte dåligt. Jag vet inte vad det var, är väl inte van att höra hennes ljuva stämma till psalmer, bara 80-tals blandbandet i hennes bil. Allt filmades, men jag har inte vågat titta på det än. Vem vet, kanske det hamnar på bloggen en vacker dag?

Hur som helst så var dagen lyckad med fika efter i festlokalen på vårt område. Jag hade vikt jättefina servettskjortor (typ det enda jag är bra på överhuvudtaget) och vi hade dukat och gjort jättefint med ett rosa och ett blått långbord. Och så hade ju Ann-Helen plockat blommor:) Rosa och gröna princesstårtor, massa goda kakor (bl a Ullis Dumle). Barnen fick kanonfina presenter och alla var nöjda och glada.

Sen så finns det saker man inte pratar högt om. Vett och etikett kallas det, *tänk på det* .
Fan nu har jag fått sockerdricka i foten! Måste upp och hoppa lite!