LogLady

Vaknade smått panikslagen för ca en timme sen. Vet inte vad som var värst med drömmen egentligen.

Jag och två till, blev jagade på en mörk landsväg av ett par (som vi trodde var en gammal tant och farbror), när jag vände mig om såg jag bara siluetterna av dem. Tror att de hade 1800-talskläder på sig också. (Detta är nog en störning från utbildn.historian som jag läst). Men hur som helst så var de inte gamla och stela, de hade en jäkla fart i benen och sprang in i skogen, sen helt plötsligt så var de framför oss. De dödade mig.

Trodde de ja! Jag blev nermald (?) i ett dike, men sen klättrade jag upp några dagar senare. Ingen visste att jag levde så jag begav mig hemöver, hittade min mobil (som tydligen också legat i diket) och kom fan inte ihåg hur den funkade! Till slut lyckades jag manuellt knappa in ett nummer, fick aldrig fram telefonboken...

060-576537

Lite dumt att den person jag väljer att ringa först av alla och berätta att jag lever, är min Mamma som är död.

Nu blir det myyys hela helgen! På måndag är mor/dotter-symbiosen definitivt ett avslutat kapitel, då börjar vackerdockan på dagis!