LogLady

Jag ringde Samtalet. Jag pratade med honom och bestämde att vi skulle mötas, och på vilken plats. Jag kände den där mysiga känslan i magen, pirret och fjärilarna. Jag försökte skärpa till mig och gå NORMALT, men det gick fan inte! Jag halvsprang hela vägen och när jag kom fram var han inte där! Ännu mera väntan. Till slut öppnades dörren och vi omfamnade varandra. För honom var det som om tiden stått stilla, för mig var det annorlunda. Mitt liv har ändå fortsatt utan honom vid min sida, men saknaden har varit stor. Äntligen är (den lilla) mannen i mitt liv hemma hos mig igen! ♥