Att man aldrig kan bete sig!

Hoppla, hoppla! Två inlägg på samma dag. Hur orkar jag!?!

Jag glömde ju att berätta om hur det var idag när jag spårade ur. Eller...det var inte bara jag. Jag är galet impulsiv och spontan, men har försökt skärpa till mig när jag är med folk jag inte riktigt känner. Jag är ju trots allt över 30, haha.

Idag åt vi lunch på Aveny (tack Tågis, vi var rätt less på Invito), när Matilda började leka med potatismoset. Eller hon "slätade ut det" som hon så fint kallade det. Matilda är ung, så hon får göra sånt som vi andra inte kan komma undan med lika lätt. Hur som helst så kom jag på den underbara ideén att hon skulle göra en tågräls mitt i moset. Och det gjorde hon. Sen tyckte jag även att hon skulle ha dit lite signalprylar (?) i form av majs. Det gjorde hon också. Sen, som grädde på moset, mmm jag vet....fyndigt...så skulle hon göra ett tåg av de överblivna gurkbitarna. Så hon gjorde även ett tåg alltså. Jag satt där och räknade vagnar, var det 5 eller 6? Vi hade en diskussion om vilken vagn rullstolsplatserna är. Pekade på vagnen (gurkbiten) och kom fram till att det var fel, det var djurvagnen. Då halvskriker Sofie, som satt mittemot mig -"AMANDA!!!" Till Matilda. Då tittar vi bakom oss, och där står serveringstjejen och väntar på att få ta Matildas tallrik. Matildas. Inte Amandas. Hon hade tydligen stått där en stund.

Tur att man kan behålla barnasinnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0