Det var ju dåligt. Det var ju bra.


Livet är inte som det borde just nu. Det mesta är kraschat. Bl a min kropp. Eller min axel. För att inte tala om min ekonomi. Den går att jämföra med den värsta börskraschen. Men skam den som ger sig. Hoppet är det sista som överger en och efter regn kommer sol och allt det.

Jag åkte ju på dubbla hyror. Och det var ju dåligt. Trodde jag skulle åka på dubbla dubbla hyror, men det slapp jag. Och det var ju bra. Och så slapp jag betala för trasiga tapeter. Och det var ju också bra. Var till gamla lägenheten igår för att träffa vaktmästaren (ja vi dejtar där i hemlighet, nu är det inte hemligt längre, faan!) och det känns så jävla vemodigt att vara där.

Nu ska jag fortsätta att njuta av en någotsånär smärtfri dag. Har lyckats färga håret, så nu vet jag inte vad jag ska göra mer. Det står mellan att kasta sten i glashus eller att gå över ån efter vatten. Har jag tur hinner jag med båda.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0