LogLady

Hur kan man lita på nån efter att ha blivit utsatt för över två års tid av själslig tortyr? Att gång på gång på gång få höra att en människa ska ta livet av sig, och att det är MITT fel. Hur faan kan det vara mitt fel att nån väljer att avsluta sitt liv? Dagböcker. Det innersta och allra hemligaste i en människas liv. Att plöja igenom nån annans dagböcker är våldtäkt. Att sen "hota" med att berätta vad som står det, ja det är så lågt man kan sjunka kanske. Listan kan göras lång, men jag väljer att inte skriva mer om detta. Jag läker. Sakta men säkert tillfrisknar jag, och i helgen har det gått sex veckor. Jag vaknar sakta till liv och inser att det som var då, inte var kärlek. Det var nåt destruktivt och beroendeframkallande. Som en drog med dåliga effekter. Jag får distans till saker och fattar inte nu hur jag kunde leva så...?

Idag mår jag bättre. Bättre än vad jag gjort på två år. Jag lever igen. Jag umgås med folk, jag gör saker. Jag ser fram emot saker.

Men problemen med tillit kvarstår, och så lär det ju förbli ett tag framöver. Jag har en galet hög mur runt mig. Men trots det så väljer jag att hoppas.

Barnledig helg och inga större planer, förutom ikväll då jag ska åka till nån som jag träffat och tycker om att umgås med. Som vän. Remember the trust issues. Hans dotter och min son känner varandra, men vi kände inte varandra före förra lördagen. Vänner är bra :) Jag är inte redo för ett förhållande på läääänge!

Ha en bra fredag för det tänker jag ha!