LogLady

...jag verkligen avskyr med att vara "ensam". Och det är kvällarna. Mörkräddheten har tack o lov gått över, men det är ju såååå tråkigt! Skulle kunna offra mitt kalla, sotiga hjärta för att få dela en skål (hink) ostkrokar med nån. Att känna att man vill gå och lägga sig i sängen. Bara känna närvaron...av en vuxen själ. Men det är väl såhär livet kommer vara ett bra tag, så det är bara att vänja sig antar jag.

Men inte ska vi vara bittra övet det, va? :) Jag har trots allt mina ungar, och det är värt ALLT! Och sovsällskap får jag ju i form av det vita krullot :)