Ta inget förgivet
Ja vad ska jag säga? Idag (och förmodligen alla kommande Mors-dagar) har jag en konstig känsla i kroppen.
Mamma...jag saknar dig så oerhört mycket. Har varit till graven idag med en present, förra året var jag hem till dig med en blomma. Fan så mycket som kan hända under ett år. Ingen kan tänka sig hur det är att förlora sin mamma, hon ska ju alltid finnas där. Älska era mammor och ta hand om dem, för en dag är de helt plötsligt inte där längre.
Själv fick jag en fantastisk blombukett av min familj. TACK! Och god mat såklart.
Den här helgen har varit hysterisk, värre än vanligt faktiskt. Men det får bli ett fall för morgondagen.
Gumman.. Det är sant man vet inte mycket vad som händer på ett år.. Hysterisk?..Vad är det nu som hänt?..Men din mamma blev nog glad över presenten iaf :)...
Nej du... Jag tar då inget för givet längre... Man kan bara hoppas och önska att allt alltid ska vara bra, men vi vet ju av erfarenheter (andras och egna) att livet sällan blir som man tänkt sig. Man måste allt som oftast välja väg när den delar sig - och jag har fått för mig att jag alltid går fel (!)
Satt änglarna kvar på graven, som Kim satte dit i vintras? Jag och Eddie ska åka och sätta dit lite blommor också nån dag :)
Änglarna är numera i min källare...konstigt...där borde ju andra filurer vara, änglarna borde vara på vinden va? Däremot så har hon en fin groda nu:) Mer sommar än röda änglar. Ska dit och fixa nån dag när jag har mer tid, sätta lite blommor och rensa lite.
