LogLady

...hur det känns att stå där vid kistan, för att en gång för alla ta farväl av nån man älskar så djupt.

Idag har det gått tre år sen Mammas begravning. Tre år av sorg, saknad, längtan. Men också tre år av glada minnen, läkning av sår, och skratt när jag minns alla hennes tokigheter.

Jag kan fortfarande komma ihåg hur hennes köttfärsbiffar smakade, hur det luktade i hennes lägenhet. Jag har memorerat hur allt såg ut, vad hon använde för tvättmedel osv. Jag önskar att hon kunde komma tillbaka, om så bara för en liten stund. Vi är några stycken som saknar dig här, Mamma.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken...

---

Ta hand om de du älskar. En dag är de borta, och då är det försent...