Nä, nu skiter jag i det här...
...och åker på semester ett tag. För er är jag väl iofs på semester oftare än jag bloggar. Skulle man kunna tro.
Blev mest bara tok av allt, men det brukar lösa sig i slutänden. Hur som helst, om ett par timmar åker vi neröver. Jag lovar att jag ska skriva om resan sen, hur det vara att ha med två halvhormonstinna 10-åriga pojkar.
Men jag saknar min Prinsessa så det gör ont i hjärtat. Fyyyy, va jag INTE vill lämna henne hemma så många dagar (HELA TRE!!). Jag VET att hon har det så bra hon bara kan hos Jimmy, men jag är ju liksom van att vara med henne jämt :(
Blev mest bara tok av allt, men det brukar lösa sig i slutänden. Hur som helst, om ett par timmar åker vi neröver. Jag lovar att jag ska skriva om resan sen, hur det vara att ha med två halvhormonstinna 10-åriga pojkar.
Men jag saknar min Prinsessa så det gör ont i hjärtat. Fyyyy, va jag INTE vill lämna henne hemma så många dagar (HELA TRE!!). Jag VET att hon har det så bra hon bara kan hos Jimmy, men jag är ju liksom van att vara med henne jämt :(
26 juli...
...och det verkar som att den värsta sommarhettan ligger bakom oss. Det är höst i luften, trots att vi är mitt i rötmånaden så kan man andas!!
Ser att jag fortfarande har trogna läsare trots att jag knappt skriver nåt nuförtiden. Förlåt?
Snart är det dags för lite välförtjänt semester och karusell-äkning. Men jag ska erkänna, det här blir nog mitt sista år som jag sätter mig i vansinniga karuseller. Inte för karusellernas skull i sig, nej nej. Jag har nämligen börjat blivit gammal och toknojjig. Mår psykiskt dåligt när jag tänker på att jag sitter där i t ex Fritt Fall och åmar mig för att kolla så att jag verkligen sitter fast! Jag frågar personalen om de är säker på att de spänt fast mig riktigt. Såklart kan detta inte fortsätta, jag mår inte bra av det. Men jag älskar ju att åka karusell, vad göra? Kan man kanske bota detta?
Nog om mina världsliga problem.
Och Du! Vi saknar dig.
Ser att jag fortfarande har trogna läsare trots att jag knappt skriver nåt nuförtiden. Förlåt?
Snart är det dags för lite välförtjänt semester och karusell-äkning. Men jag ska erkänna, det här blir nog mitt sista år som jag sätter mig i vansinniga karuseller. Inte för karusellernas skull i sig, nej nej. Jag har nämligen börjat blivit gammal och toknojjig. Mår psykiskt dåligt när jag tänker på att jag sitter där i t ex Fritt Fall och åmar mig för att kolla så att jag verkligen sitter fast! Jag frågar personalen om de är säker på att de spänt fast mig riktigt. Såklart kan detta inte fortsätta, jag mår inte bra av det. Men jag älskar ju att åka karusell, vad göra? Kan man kanske bota detta?
Nog om mina världsliga problem.
Och Du! Vi saknar dig.
Time and time again...(gammal goding)
Ojojoj...
Vad är det med mig? Har jag slutat blogga?? Ja det skulle man kunna tro, va?
Livet är så jäkla märkligt just nu! Och jag som trodde att sommaren 2009 slog alla rekord- knappast! En vän är lycklig och har äntligen funnit nåt som skulle kunna bli riktigt bra! Alla förutsättningar verkar finnas, men det finns ju såklart "problem" i alla relationer, alla har vi ett förflutet som man måste lära sig tackla på bästa sätt. Men sanningen är den att man förr eller senare accepterar läget, man måste det för att kunna leva vidare själv. Hoppas detta löser sig på bästa sätt, jag vet själv hur jobbigt det är för alla inblandade eftersom jag själv varit på "båda sidorna".
En annan vän har fått livet kastat rätt i ansiktet. Och som om det inte vore nog så fick hon nästan döden kastad i ansiktet också skulle man kunna säga! Nä, fy faan säger bara jag.
Ni ska veta att jag tänker på er och hoppas att den här sommaren slutar på bästa möjliga sätt!
Kärlek till er.
Livet är så jäkla märkligt just nu! Och jag som trodde att sommaren 2009 slog alla rekord- knappast! En vän är lycklig och har äntligen funnit nåt som skulle kunna bli riktigt bra! Alla förutsättningar verkar finnas, men det finns ju såklart "problem" i alla relationer, alla har vi ett förflutet som man måste lära sig tackla på bästa sätt. Men sanningen är den att man förr eller senare accepterar läget, man måste det för att kunna leva vidare själv. Hoppas detta löser sig på bästa sätt, jag vet själv hur jobbigt det är för alla inblandade eftersom jag själv varit på "båda sidorna".
En annan vän har fått livet kastat rätt i ansiktet. Och som om det inte vore nog så fick hon nästan döden kastad i ansiktet också skulle man kunna säga! Nä, fy faan säger bara jag.
Ni ska veta att jag tänker på er och hoppas att den här sommaren slutar på bästa möjliga sätt!
Kärlek till er.
