...
JAAAA!
Förra veckan utnyttjade jag tv3. Ja, det är rätt ord, för det fanns verkligen inget att titta på, så jag tittade på True Talent. Som jag tycker är skittråkigt i jämförelse med IDOL. Men hur som helst, jag såg det iallafall. Ett tag. När Danny valde bort Dimitri Keiski bytte jag kanal och svor att Dannys ljuva stämma aldrig mer skulle strömma ur nån högtalare i mitt hem! Nu råkade jag hamna i samma program igen i söndags, och fick höra att en av de utröstade skulle få komma tillbaka. Och idag hände det! Dimitri kom verkligen tillbaka.
Så till mitt dilemma- hur får jag över honom från tv3 till 4:an? Om de kunde få han till 3:an och sen ur 3:an och sen tillbaka till 3:an...då borde det väl inte vara så svårt att få honom till 4:an?
Dålig sömn, men goda nyheter.
Sömnen har blivit lidande de sista 2-3 nätterna. Det är lite allt möjligt som spelat in, men till stor del fullmånen skulle jag tro. Prinsessan blir värre än vanligt med sina sömngångarpromenader, hunden har ylat och haft sig, och jag har haft allmänt svårt att sova.
Trots all skit som händer utanför min dörr därute i stora världen, så händer det faktiskt en del positiva saker i min värld. Igår fick jag ett brev från Försäkringskassan med MYCKET positiva nyheter (bara att invänta ett bakslag då?). Och idag tog vi sovmorgon, men väcktes av "Dolt nummer". Kan aldrig vara bra att prata med en eventuell myndighetsperson innan man ens slagit upp ögonen, tänkte jag, men svarade ändå. Och tur var väl det, för kvinnnan i telefonen gav mig väldigt fina nyheter, får se om jag berättar efter fredag ;) En sak är iaf säker, det kommer bli en förändring. Ibland känns det som att det verkligen finns en mening med allt :)
Nu- tvättstuga och akupunktur. Lika tråkigt båda två, men jag ska leva på samtalet hela dagen :)
Bakis och skakis.
Bakis blir man ju av en anledning, och min anledning heter Amarula, cider och colagrogg. Jag har kräkts ca 9 gånger idag. Inte så prinsess-aktigt att köra ner sina cericelackade naglar i halsen, men måste man, så måste man. Tur att detta händer mycket, mycket sällan eftersom jag dricker alkohol ca två gånger per år. Typ.
Skakis hör lite ihop med det ovanför. Men jag har idag fått reda på en sak som gör saker och ting lättare. Lite skakig blev jag, men det blir nog bra till slut (sa den eviga optimisten).
Nu blir det fortsatt soffhäng med barnen och sen se IDOL och SOOOOOOVA!
Mörker.
Igår var det en mörk dag. Inte nog med att det regnade hela dagen, så var det ju årsdagen för Mammas begravning. Det är såklart nåt som sänker mig rätt rejält, alla tankar och känslor man hade den dagen kommer tillbaka.
Sen hade vi ju den nationella olyckan med Rysslands hockeylag.
Och som om inte det vore nog, så lämnade en liten 15-åring jordelivet alldeles, alldeles för tidigt. En mamma vaknade idag upp utan att ha nåt barn. Nä, usch och fy. Nu ska jag försöka tänka glada tankar.
Full i skratt.
Ja, det blir jag när jag tänker på vissa människors dubbelmoral. Att göra en sak i det "förra livet", men sen bli så jäkla präktig att man inte ens kan inse att man inte är mer än människa. Alla gör fel. De flesta gör dumma jäkla misstag som är styrda av känslor. Man ska nog aldrig glömma vart man själv kommer ifrån och vad man har med sig i ryggsäcken. Givetvis ska man ta lärdom av det man gjort, men aldrig döma andra för nåt "fel" de gör, och på så vis höja sig själv till skyarna. Jag syftar egentligen inte på nåt speciellt, ifall ni undrar ;)
Morgonsvammel.
Annars tickar livet vidare. Köpte ett par skor igår, men inser nu att de kanske inte är så bra. Har bara provgått de inne, men vaknade med världens värk i benen imorse. Ja, jag inser att jag börjar bli gammal. Tiderna då snyggheten på skorna övervägde hur sköna de är, är förbi.
Idag tänder vi ett ljus för Mamma. 4 år sen begravningen.
Nu är det nära!!
Jag älskar min Dotter så oerhört mycket. Men efter att ha varit med henne i stort sett dygnet runt i en vecka nu, känns det sköööönt att Jimmy och Emmelie kommer hem från Turkiet ikväll! Att dessutom slippa höra allt sägas på Karlsson-på-taket-språk ska bli en befrielse i sig. Denna flicka kan verkligen konsten att köra slut på en! Och hade det BARA varit det, så visst. Men hon har ju ett humör som är värre än 500 miljoner uppretade jordgetingar. Kan då aldrig komma ihåg att Kim var ens i närheten av att vara så här. Det tar på krafterna detta.
Snart blir det hemmagjord kebabtallrik och sen väntar vi på att klockan slår 20, för då börjar äntligen IDOL! Jag är en riktig IDOL-nörd jag :) Och snart kommer Kim hem från Stöde också :)) När katten är borta...ja, ikväll blir det en svullarkväll med chips, ostisar och cola. Måste ju ta igen både fredags- och lördagsmyset med honom ;)
Ha en bra söndagkväll, för det tänker jag ha!
Puss!
Här...
...skulle det stå nåt skitviktigt. Men jag har glömt vad det var jag skulle skriva :P
Update om pudeln!
Han är ju sååå snäll och go våran pudel! Nu har han passerat halvåret och börjar mer och mer visa att han är könsmogen. Karlar, karlar...det ska luktas ÖVERALLT, kissas ÖVERALLT osv osv. Ja, ni vet ju hur de är ;) Men han är underbart snäll, och framförallt BARNKÄR! Han har aldrig visat nån tendens att ens vilja nafsa på t ex Luna (och henne vill vi alla bita emellanåt). Och sen vi möblerade om (igen) så fick monsterburen inte plats i vardagsrummet. Den har han sovit i för att han inte ska kissa inne, och för att man ska ha en chans att klä på sig ordentligt innan morgonsvängen. Men nu är han storpojke och sover i soffan eller på sin dyna på golvet, utan olyckor under natten. Valpar är jobbiga!!! Nu är det ensamträning som återstår, och vi kämpar på för fullt. Han blir bättre och bättre på det med. Från att ha stortjutit när han blir ensam, till att bara småsnyfta lite.
Trots att det är en hel del jobb med hund, så ångrar jag inte en sekund att vi köpte honom! Och han är på det hela taget en väldigt lättsam och fruktansvärt lättlärd vovve :)
Inget nytt under kjolen.
Inte under solen heller för den delen. Går hemma och trampar runt i väntan på att Dagen ska komma. Dagen då jag vaknar och inte har ont. Verkar långt borta just nu, för nu har den obligatoriska börjapådagisochskolaförkylningen hittat hem till oss. Jag som redan är sänkt, blir såklart värre i allt som har med värk att göra. Och så lägger vi på lite kyliga höstvindar på det. Men jag försöker vara positiv och se framåt. Jag saknar mitt jobb så att jag tror jag dör snart. Herregud, tågen är ju som mitt andra hem! Har ju vid det här laget lärt mig varenda vrå så att jag skulle kunna lokalisera mig ombord och arbeta, med förbundna ögon.
Annars, som rubriken antyder, så händer det inte så mycket.
Akupunktur hit och dit, nu ska jag kopplas in i eluttaget också. Går dit två dagar i veckan, men idag fick jag avboka pga av förkylningen. Så det var ju den höjdpunkten det.
Nu- vila i nya, sköna sängen!
Puss!
Bla bla bla...
Livet fortsätter. Sommar blir till höst. Och jag luktar äckligare än nånsin skulle jag tro.
Jag är sjukskriven i ytterligare tre veckor. Jättetråkigt, för jag saknar verkligen jobbet och alla underbara kollegor. Jag saknar t om hotellrummen. Och de är inte i det bästa skicket om man säger så. Dock behöver min kropp vila upp sig och eventuellt få en chans att må bra igen. Jag vet att jag inte skulle klara av en hel arbetsdag utan att få ont, och sen bli liggandes igen :(
Sunday bloody sunday.
Har haft en helvetesnatt av lite varierade anledningar. Prinsessan kom och väckte mig runt 2.30 med ett enda ord: "BLOOOOOOOOD!" Van som jag är så fattar jag på en gång att det är sötnäsan det handlar om igen. In på toa, försöka lugna barnet, försöka få stopp på blodet, försöka få stopp på skrikandet, lägger henne på golvet, torkar, torkar och torkar blod till förbannelse. Torka min kropp, torka hennes kropp, skura golv.
Jag är död idag.
Dagens lärdom:
Lämna aldrig en tub med tuggummi framme. Hunden har numera rosa ben och antagligen träningsvärk i käkarna.
Men om jag inte vill då??!!
Fick ett brev från min fastighetsägare idag. De tänker glasa in alla balkonger. Men jag vill inte. Jag hatar inglasade balkonger. Jag vill ha min öppna, fina giant-size-balkong precis som den är.
Redan nu under senhösten ska allt vara klart.
Suck.
Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.
Allt ont kommer inte från...
...MIG! (Även fast det kan vara svårt att tro.)
Trevlig morgon, med trevliga rutiner. Vaknar av Dockan som river mig i håret, på med barn-tv, förbereda kaffe, klä på sig, ut med hunden, in och hälla upp kaffe.
Då, mitt i allt kaffesuktande, kommer hon inspringandes i köket och är helt hysterisk. BLOOOOOOOOD! Skriker hon.
Och det är här som Jimmys dåliga gener sätter in.
Hon ser ut som att hon kommer direkt från Carries grisblodsfest. På riktigt. Hur kan en sån liten söt näsa blöda så mycket? Det är blod överallt- på hennes kläder, i hennes hår, på hennes tänder, på golv, väggar, möbler, på mig. Lägger ner henne på mattan i hallen och försöker få henne lugn, berättar att det inte är farligt osv. Men paniken över allt blod får henne ju såklart att gråta, och vad händer då? Jo, mer blod.
Till slut lugnade hon sig, och jag bar henne till soffan. Nu är hennes blodflöde lika lugnt som i en guldfiskskål utan fiskar.
Som sagt...varför ärver man dåliga saker? Kan man inte bara få ärva det bra? Jimmy blödde också mycket näsblod som barn, jag visste väl att det var nån krusidull med den avelshingsten :)
Ikväll blir det Selånger! Hoppas vädret håller i sig. Det blir en massa karusellåkning och okynnes-shopping. Strumpor! Får inte glömma strumpor. Och brända mandlar. Och hundkläder ;) Och så hade Kim visst lagt in en liten beställning också.
Evolution- igelkott steg för steg.
Idag fnissade jag för mig själv när jag var hos sjukgymnasten. Tanken på att bli en igelkott var dock ganska lockande, de ligger ju ide hela kalla vintern. Jag satt med min (förövrigt helvridna) bok i handen och kikade lite försiktigt ner på min vänstra sida. Hela armen (ja, jag överdriver såklart för känslans skull) fullstampad med nålar. Långa nålar! Liknelsen är alltså inte helt tagen ur luften. Jag fick en rackare i handen också, bara för att förstärka effekten. Det hjälper tydligen mot både huvudvärk och andra krämpor. Alltså inte bara axeln/nacken som blir botad. Hjärnan? Ja, hoppet är ju det sista som överger en. Jag fortsätter iallafall med detta stickande ett par veckor till, sen får vi se om det gett nåt resultat.
Efter detta fick jag inte dricka kaffe (?), och tror ni att jag var sugen? Den liknelsen kan nog jämföras med en sugen hanhund som suktar efter löptik. Och det leder oss rakt in på nästa ämne:
Klockan 13.21 idag gjorde han debuten. Max alltså. Han kissade som en riktig man. Mot ett träd! Gissa om jag blev stolt? Konstigt det där, varför ska jag bli stolt för att min hund inte kissar som en tjej?
Nu ska jag fortsätta plöja galenskapsbok, känns som att jag måste snabba mig med boken innan jag blir lika vrickad som personen som skrev den. Det kan ju smitta genom orden ;)
Plötsligt händer det!
Och kanske, kanske vågar jag ;) Lite som en trisslott, man satsar lite men kan vinna så mycket! Å andra sidan har jag heller inget att förlora.
Nervöst detta.
Imorgon är det dags för nålarna igen, myspys.
Om att bli förbannad.
Kim skrattar.
Jag: "Vad är det?"
Kim: "Jag tänker på när du blir förbannad, hur du ser ut då."
A-H: "Brukar mamma bli förbannad?"
Luna: "VILT förbannad."
Konsten att kliva av när det är som...roligast?
Kim: "Mamma, heter jag Olof eller Olov i andra namn?"
Jag: "Jag vet inte."
Jag är helt yr. Har kanske tankarna på annat än där de borde vara...? Jag är så snurrig så att jag t om klev ur bilen innan den hade stannat förut. Leif frågade om han inte fick ta och parkera innan jag klev ur. Vi skyller på akupunkturen, va?
Och SÅKLART vet jag vad min son heter i andra namn! Var bara tvungen att fundera lite på den kuggfrågan ;)
