Dag 17- Mitt favoritminne
Jag tänker bortse från de dagarna mina barn föddes, för det är ju givetvis inget som slår det.
Jag har många favoritminnen, och som det funkar med minnen, så är de förknippade med en känsla. Jag minns även dofterna och kan ta mig tillbaka dit om så bara för en liten kort stund. Jag kan inte sätta fingret på ett minne, utan det får bli en salig blandning.
Jag har alltid älskat havet. Havet är frihet. Att sitta på en klippa under en höststorm, att bada i stora vågor och bara finnas här och nu, att sitta på en klippa en varm julidag och dricka cola och läsa en tidning och se ner på havet långt långt därnere, att sitta på en brygga och kasta stenar, att ligga på en varm handduk och läsa en bok och höra havet i bakgrunden...allt detta är mina minnen. Det mesta är upplevt på Alnö, men jag har även många minnen från t ex Norrfällsviken och de långa fina stränderna i Ängelholm och Torekov i Skåne.
Man skulle kunna stoppa alla fina minnen i en liten burk och spara. Det vore fint, va?
