När hjärtat krossas :(
Igår när jag hämtade min älskade lilla flicka på dagis, så ville fröken "varna" mig för nåt innan jag gick in.
Hjärtat i halsgropen och en stor klump i magen.
Denna fröken sa då att Luna hade blivit slagen och att hon ville berätta för mig ifall hon skulle börja prata om det. Slagen av samma pojke som varit dum med henne förut. Det hade hänt efter gympan och de skulle ta på sig skorna och gå ut. Då hade han, helt oprovocerat dragit till henne. I ansiktet dessutom.
Luna är född -07 och för det första minst ett år yngre än alla på sin avdelning. Hon är världens snällaste tjej, och skulle ALDRIG slå ett annat barn. Hon är aldrig elak med andra barn på dagis på nåt annat sätt heller för den delen. Varför slår man en liten tjej som inte gjort nån nåt illa? :(
Usch, jag kan inte sluta tänka på detta. Hon hade såklart blivit jätteledsen och gråtit. Ska man behöva gå och vara rädd för andra barn när man bara är tre år?
Jag ska prata med dagispersonalen på måndag, så att de pratar med pojkens föräldrar. Men samtidigt...kommer det att hjälpa? För jag känner nånstans att det är hos föräldrarna "felet" sitter från början.
Men lilla hjärtat! Hur gör man i en sån situation???
Jag tror som du att felet ligger hos pojkens föräldrar!
Ja, det är synd om henne. Ska hon behöva vara rädd jämt nu? Ingen lätt situation detta :(
Nej hon skall inte behöva vara rädd på dagis.. Som personal skulle de ha tagit upp det med barnets föräldrar omg alltså redan igår.. Så de kan prata med honom...
Men du har ju redan planer :)..
Nä men fy, inte ska hon gå o vara rädd. Hoppas de löser sig!
Kram M
Det kan ju vara så att problemet inte alls ligger hos föräldrarna utan att pojken har något "problem". Alldeles säkert så har personalen även pratat med pojkens föräldrar också. Det är liksom så det går till. Men absolut ska man inte behöva vara rädd för något annat barn.
Ja, givetvis kan pojken ha nåt "problem". Och jaa, jag förutsätter att personalen har pratat med föräldrarna. MEN jag vet att det kan vara mycket när man jobbar på dagis, och man kan glömma. De är ju inte mer än människor de heller.
Usch inte roligt när sånt händer! Förstår hur du kände i mammahjärtat. Hon ska ju inte behöva gå å vara rädd. Försök att prata med henne utan att sätta "ilskan" i pojken ;-) Saker händer på förskolan vet men klart är ju att personalen ska prata med BÅDA föräldrarna. Kram
