Dag 3- Mina föräldrar

Jag har en mamma och en pappa som alla andra. Det krävs tydligen det för att det ska bli ett barn.

Min pappa heter Janne, är 67 år och ett typiskt lejon. Lejon är dominanta ledare med besserwisserdrag. Nej inte alla givetvis, men de flesta manliga lejon jag träffat. Han är dock väldigt snäll. Och det är väl det som räknas. Han började sin karriär som bagare, och han är fortfarande GRYM på att baka! Men större delen av sitt yrkesverksamma liv har han arbetat på SCA som förman. Ett finfint jobb med bra betalt och mycket resande. Jag såg varken skymten av pengar eller resor, dock. Han är väldigt idrottsintresserad, men det stora intresset är trav. I dagsläget så träffar jag honom när barnen fyller år, och det är väl iallafall nåt. Jag har ingen lust att dra upp allt som varit dåligt med honom, men som det är nu är han mer eller mindre nykterist och det är toppen! Jag har förlåtit honom för allt som jag varit med om i mitt liv, och det räcker för mig. Jag vet att jag alltid varit hans lilla flicka, och att han aldrig skulle låta nåt ont hända mig.

Min Mamma heter Mona Kristin, hon skulle varit 65 år nu. Mamma fick sitt första barn när hon var 19, hon hade just träffat sin själsfrände och livskamrat när hon blev gravid. De skulle spendera ytterligare ca 43 år tillsammans innan nåt kom ivägen. Kanske var det alkoholens fel? Kanske var det tristess, eller så var det bara paniken över att Döden flåsade dem i nacken som fick dem att gå skilda vägar. Jag skulle kunna skriva en hel roman om henne, och kanske gör jag det en vacker dag, men inte här och nu. Min Mamma var galet duktig på att laga mat, det var hennes stora intresse i livet. Jag saknar verkligen hennes mat ska ni veta. Kan du tänka dig att ALDRIG MER få äta din mammas mat? Fy faan vilken sjuk känsla. När hon hade dött så funderade jag på vad jag skulle göra med all mat i hennes frys. Jag gav fan i den. På samma sätt som jag förlåtit min pappa, så har jag förlåtit henne. Jag satt vid hennes dödsbädd, kramade hennes hand och viskade till henne att jag förlåter allt. Jag hoppas att hon hörde mig, trots att hon verkade vara i en annan värld. Min Mamma var vansinnigt virrig och allmänt yr. Hon hade inte så stor koll på saker som hör till allmänbildningen, men hon hade ett otroligt stort hjärta. Och hon ar vacker. Skitsnygg när hon var ung, men alltid vacker i min värld. Min Mamma dog den 22 augusti 2007. Till himlen tog hon även med sig en stor bit av mitt hjärta.

Kommentarer
Postat av: J

Du skriver så fint, Anki. Men jag förstår att det är direkt från ditt hjärta. Man blir rörd. ...å tänker på sitt. Kramisar

2011-01-16 @ 20:38:41
Postat av: Ann-Helen

Kramar till dig min vän!!... Du skriver så tårarna rullar...KRAM

2011-01-17 @ 17:48:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0