LogLady

Efter ett par veckors inre kaos börjar nu kroppen att återhämta sig. Matlusten har sakta men säkert kommit tillbaka och jag känner att, ja livet kommer vara så här. Typ. Fast förhoppningsvis kommer jag att dela det med nån i framtiden. Ikväll kommer Jeanette ner och skvallrar lite också, sonen tycker det är bra att jag umgås med mina vänner igen :) Och mina vänner tycker nog också att den här Anki är bättre än den jag varit i två års tid. Jag har nära vänner som jag försökt övertala att lämna destruktiva förhållanden, men jag vet ju hur det är- man måste själv vara redo för det. Det spelar ingen roll att man går ner sig totalt i mörker, det blir till slut den enda verkligheten. Men tids nog blir man redo. Förhoppningsvis. Och det som inte dödar, det härdar.

Nu ska bråket om leksakerna i vardagsrummet fortsätta, var bara tvungen att ta en paus innan rond...ja vad blir det...14 kanske. Bara idag.