Magsår
Kollade på Solsidan i söndags. Varför jag ens kollar på det programmet är ett mysterium i sig, då jag är totalt humorbefriad och sällan uppskattar normala människors "humor". I söndags handlade det om barns aktiviteter, och de drev med överklassens panik över att ha barnen i så många sporter som möjligt. Hoppas många fick sig en tankeställare och sansar sig. Det ska ju vara så flott att ha barnen i många sporter, men det som egentligen händer är att de stressar sönder sig.
Tänk att en del barn har aktiviteter i stort sett varje dag. Det skeva i kråksången är att föräldrarna tror att de är snälla med sina barn...? Det sätts sån enorm press på barnen, inte nog med att de ska gå i skola och få fina betyg. Det är läxor och prov, som bara det tar enormt mycket energi och tid. Barn måste få vara barn så länge som möjligt, inte bli sönderstressade av träningstider och få blödande magssår innan de ens kommit ifrån skolans värld.
Sen finns det ju såklart föräldrar som lever aktiva liv själv och på så sätt involverar barnen, men då är det ju mer en livsstil och inte ett måste. Men att t ex lära en 2-åring att åka skridskor, slalom och dansa balett, nja...det kallar jag aktivitetspanik. Låt det ta den tid det tar.
/lagom är bäst
Vem har rätt att döma andra?
Satt och funderade lite över varför "folk" klankar ner på andra människor hela tiden. Bitterhet eller överlägsenhet är de saker jag kom fram till är anledningen. Varför kan man inte bara glädjas över saker som händer andra människor, utan istället bara hitta fel?
Det finns många bitterf***or här i världen. Blev livet inte som du tänkt? Folk sitter dagligen och gnäller över väder, värdelösa tv-tablåer och andra petitesser, istället för att göra nåt åt det som man KAN förändra. Nä, fy fan, den dagen jag drabbas av bitterhet får ni skjuta mig.
Sen finns det en hel del överlägsna människor, ja det är vad de tror. Sopråttor som tror att de är nåt mer än nån annan. De är nog de värsta. Dessa fasader.
Jag är så glad över min lilla (?) familj på sex personer, en hund och en råtta. Och jag är så otroligt tacksam över de få personer som varken har dömt eller sagt ett ont ord om det som varit. Nu har vi levt mer svennebanan-liv än vad de flesta av er gjort, i snart ett år. Inte ett bråk! Vardagstjafs, visst. Livet har blivit väldigt mycket annorlunda på det här året. För min del är det väl kanske inte så stor förändring, men Henke lever ett helt annat liv med arbete osv. Och depressionen är förhoppningsvis bortblåst föralltid!
Barnen då? Helt otroligt vilka underbara ungar vi har. De har vuxit ihop och tar hand om varandra. De kommer bra överens och alla har hittat sina roller och sin trygghet i allt. Att dessutom få höra av den andra mamman att barnen har det jättebra här, och att hon ser och känner att de är trygga, det är fantastiskt!
Så för att komma tillbaka till handlingen...skulle JAG döma ut t ex en ensamstående mamma/pappa bara för att JAG tycker att barn ska ha två föräldrar (biologiska eller ej) i sitt hem? Bara för att JAG vill att MINA barn ska ha en stor familj, har jag då rätt att klanka ner på nån annan som gjort ett annat val? Knappast. Alla väljer olika vägar i livet, och ingen har rätt att döma nån annans val.
"Rannsaka ditt eget liv och dina egna misstag innan du börjar döma ut andra."
Kaffe och nikotin- finaste kombon ever
Jag är inne på mitt 3:e dygn utan snus. Tror knappast att det är nödvändigt att (be)skriva hur jag mår. Min son sa igår att jag lät som Robinson-Robban när jag pratade. (Jag skrek antagligen över nåt helt oväsentligt.) Men jag hörde det själv också, tro inte att jag inte har självinsikt. Ett par gånger under gårdagen fick jag Robbanröst. Visst är det lite otäckt, va? Vid närmare eftertanke så var jag nog ensam när det hände...ja, ni hör ju själv.
Iallafall. Jag la mig och sov på soffan på söndageftermiddag, vaknade och tänkte att nu får det vara slutsnusat. Och så blev det. It´s all about the money. Fatta att jag slösat över tusen spänn i månaden på INGENTING!
Sitter och dricker morgonkaffe nu, men det saknas nåt. Kan det vara tro? Choklad? Sällskap? Vad man än gör, så kommer den stora saknaden.
Helena och Ante var på besök i helgen, roligt att prata gaaaaamla minnen.
En orange lapp för att påminna.
Oj, nu var det lite längesen sist, va? Tänkte dela med mig av nåt roligt!
Min son är ju en favorit bland flickorna- de gråter över honom och en tjej har t om hotat med självmord för att han inte var kär i henne. Han verkar dock ha lagt kärleken på hyllan ett tag. Bra idé om ni frågar mig. Om han har ett förhållande ska alla bara förstöra för honom och snacka skit och hitta på lögner osv. Tjejer såklart.
Iallafall. Idag hade det hänt nåt roligt på skolan. Tjejerna i klassen bråkar om honom, och till slut pratade han med sin lärare. Hon kom på den briljanta idén att de fem tjejerna som tjafsade skulle få skriva ett meddelande på orange papper och sätta fast på bänken så att de skulle bli påmind. På lapparna stod det:
Kim vill inte vara ihop med mig.
Sommaren i bilder
Blodig indian i kanoten
Lördagen började så bra, vi gick och köpte öl sen åkte vi till Leif i Stavre. Redan nu förstår ni säkert vad det var som gick fel. Vi åkte upp till Ljustorp där vi skulle börja paddla. Jag borde hållt mig till planerna, och till min kanotpartner- Henke, då hade det som sedan hände garanterat inte inträffat.
Ölen ja. Man blir ju kissnödig som f-n av öl. Såhär i efterhand borde jag druckit starksprit. Hela paddelturen tog ca 4-5 timmar, och jag skojar inte om jag säger att jag kissade 30 gånger. Hursom helst, Ann-Helen och Henke bytte kanot, och det var då strulet började. Jag skulle kliva ur en kanot som fortsätter röra sig nedåt i ån, var ca 20 cm vatten på det stället, och vad händer? På nåt sätt får jag bara med mig ena foten ur kanoten, ramlar rätt ner med huvudet i sanden under vattnet. Kliver upp och har sand och hår i hela ansiktet. Ja, hela jag var sandig och dyngsur. Ann-Helen följer med strömmen och skriker och tjuter av skratt! Det var ju roligt. Tills...
...Ann-Helen efter många om och men, kommer och ska hämta upp mig igen. och av nån anledning kliver ur kanoten. Vid det här läget hade jag satt mig och hade min paddel fint lagd över benen med resten av paddeln på backen. Hon kliver på delen som ligger i sanden, den far med full fart upp och klappar till mig. Över käften. Jag blödde som en tok ur munnen och var helt säker på att hon slagit ut mina tänder. Vi började paddla ikapp grabbarna som var en bit längre ner, jag skrattade och grinade om vartannat, fy f-n va ont det gjorde.
Vid det läget kanske vi skulle bytt tillbaka partner.
Oj, det ligger ett träd över hela ån, vi måste under det. Jag lutar mig bakåt (som jag blivit tillsagd) och vips! så tippar vi! Så det blev en liten jakt på flytande kläder osv. (Ölen var fastankrad i kanoten.)
Vid det laget hade vi ungefär hälften kvar, och jag frös som tusan. Fick låna Henkes tröja, men den var inte torr särskilt länge...för jag skulle ju ur och kissa igen...
Själva avstigningen gick bra, men att kliva i...nä. Ramlade på nåt sätt under kanoten och blötte ner mig igen. Efter det slutade jag dricka öl.
En fantastisk dag med många skratt och med lika många blåmärken. Mitt knä är söndertrasat och blått, och min läpp har ett stort sår och är alldeles blå.
Och Ann-Helen! Jag vet att det inte var meningen ;)
/ tjejen som inte har alla indianer i kanoten
Chockad?
Ni hade gett upp hoppet om mig, va?
Loggade in här på skoj, och hela bloggen är uppåneråinåut. Inget är sig likt med andra ord. Får se om jag lyckas publicera detta inlägg också.
Sommaren lider mot sitt slut, men lika glad är jag för det. Har hunnit med massor med skojigheter- konfirmation, 40års-kalas, tre av mina barn har fyllt år, Boda Borg, bad i havet, Spikarna, Stockholm, fiske mm mm.
Har dock lite kvar på listan, och en sak prickar jag av imorgon redan- kanotpaddling.
So long!
/ korsdrag
Galenskap
Ja, det är ju nåt det finns gott om i den här världen. Men visst är det lite roligt också? I lördags gick t ex Björn Ranelid vidare till final i Melodifestivalen. Hans bidrag upprörde många, hela Facebook var fullklottrat med beklagande ord. Tänk att folk orkar gnälla så mycket. Tur ni inte får som ni vill, för då skulle världen vara jävligt tråkig. Bara en massa mainstream och helylle-låtar t ex. Nä, jag röstar för mer olikheter.
Ett annat exempel är Big Brother som drog igång i söndags. Det stora irritationsmomentet där heter Hanna. En tjej som provocerar sönder allt och alla. Men är det inte sånt vi vill se? Vill vi sitta och titta på en grupp TRÅKIGA människor som alla tycker lika om allt?
Hjärtan
Idag är det alla hjärtans dag, en dag som många tycker är ett dumt påhitt av köpmännen. Varför det? Är det inte roligt att det händer nåt roligt? Att man får en anledning att äta godis på en tisdag t ex. Februari är en tråkig månad, och jag tycker att den behöver livas upp lite med hjärtan och lite extra kärlek. Man behöver inte köpa dyra saker till varandra, en pärlplatta funkar alldeles utmärkt att ge nån man tycker om :)
Sen ska man givetvis vara snälla och älska varandra lika mycket året om ;)
Hur "firar" ni denna dag?
Max 1 år!
Idag fyller våran lilla bebisvalp 1 år. Nu kan man inte kalla honom för valp längre, va? I sju månader har han funnits i vårt liv, och jag måste säga att livet som hundägare inte alls är så jobbigt som folk påstår. Ja, det är ju visserligen de som INTE har hund som påstår att det är jobbigt. Skumt det där.
Han behöver rastas minst fyra gånger varje dag, och det är ju inte det jobbigaste om man ändå bara är hemma. Längtar dock tills det blir vår och man kan ta riktigt långa sköna promenader i solen, ta med fika och bara vara utan att vilja gå in i värmen. Lite roligare att vara ute då. Vi har en väldans tur att vi har en skola bredvid vårt hus, med en stor plan som han kan springa fritt och busa på :) Och det roligaste han gjort i vinter är förmodligen att åka madrass med barnen. Och att springa upp och ner för backen medans vi åker.
Egentligen har vi bara ett "problem" med honom, och det är att han är så sjukt mammig. Han kan inte vara ensam, och ylar så fort man lämnar honom hemma. Men det ska förhoppningsvis bli bättre det med. Träning, träning.
Sen ska jag gå på affären och köpa födelsedagspresent till honom :)
Här...
...skrev jag ett inlägg om kyla. Men sen ändrade jag mig. Behöver inte skriva en hel novell om folks jäkla gnällande över kylan. Det räcker med tre ord:
KLÄ PÅ ER
Hej?
Jag har inte glömt bort bloggen. Däremot har jag nästan glömt bort hur man skriver på ett tangentbord. Och vilket lösenord jag hade.
Men...jag har inget att skriva, så vi får se när jag kommer tillbaka.
TGIF! (Fank-gadd-itts-frajdej!)
Jag tycker om fredagar. Och som extra bonus är jag barnledig i helgen. Missförstå mig inte, jag tycker om barnhelgerna också, men man kan behöva vila upp sig och tanka på lite ny energi inför kommande vecka.
Helgen är lite sådär skönt oplanerad, får se vad jag orkar med. Kanske bara blir en slappa-framför-tvn-helg också.
Ja, det var väl allt mina vänner. Ha en trevlig fredag! ♥
Vemodigt...
Två dagar i rad har jag gjort mig av med saker som egentligen inte betyder nåt, men ändå har ett affektionsvärde för mig. Jag är så jäkla blödig, vad är väl en soffa egentligen? Men ändå, den betydde nåt. Nu bor den hos en mjölkbonde och hans tyska (engelsktalande konstigt nog!) dräng.
Igår sa jag hejdå till gamla lägenheten. DET var jobbigare. Alla minnen, både bra och dåliga passerade revy när jag hade en stund ensam där. Men nu är det nya tider, och nya minnen ska skapas med både ny lägenhet och ny soffa :)
Och det värsta av allt just nu, är att Jeanette kommer när som helst. Vart ska hon sitta då?!
Puss och kram och ha en bra onsdagskväll!
Varför tackar man nej till lycka?
"Bron" är slut. Känns som att livet är slut. Kommer ni ihåg när "Sagan om ringen" kom? Man ville aldrig att den sista filmen skulle komma, samtidigt som man höll på att längta ihjäl sig. Så känns det nu med "Bron".
Igår gjorde jag nåt roligt, förresten! Jag var ute och skjutsade en gullig liten negerunge i hennes barnvagn! Älskar de där svarta, krulliga små sakerna :)
Idag har jag fått en hel del gjort, och förhoppningsvis fortsätter det så imorgon. Har fått energi påtankat efter en natt utan Luna. Imorgon ska jag även få en ny toalettstol, det var på tiden skulle man kunna säga.
Annars händer det inte så mycket, snart helg och en massa roligheter att se fram emot (om jag orkar!!). Är bl a bjuden på en hemmafest i Bergeforsen, hur ofta går man på såna nuförtiden?
Och rubriken...den får ni fundera över ;) Men visst verkar det onekligen korkat att tacka nej till lycka?
